Aftonbladet – 19 juni 1862, sida 2

sig äfven denna gång en vidlyftig: diskussion rörande lämpligheten af en valkomilås tillsättande och omfånget af det uppdrag, som borde densamma tilldelas. Detifrämsta rummet anmärkningsvärda under denna diskussion var advokatfiskalen Rydqvists uppträdande med det påstående, att vid förra sammanträdet det beslut skulle ha fattats, att ingen valkomitt skulle tillsättas. Höga nejrop från en stor del af de närvarande erinrade talaren att han i detta afseende for fullkomligt vilse; men han vidhöll emellertid sitt påstående, och detbehagade hr Rydqvist att söka ådagalägga att det förra mötet skulle ha fattat ett beslut i öfverensstämmelse med de åsigter som han ensam, understödd endast till någon del af hr Fogelström, hade förfäktat emot alla andra talare som vid nämnde möte uppträdde. Flere af de följande talarne erinrade också, efterhand som de fingo ordet, om det sanJing i hr Rydqvists uppgift och att verkliga förhållandet var, att det förra mös tet icke ansåg sig böra då skrida till val af någon komit, emedan mötet vår så fåtaligt besökt; Farhågan att komiten skulle kunna få något inflytande på valet och derigenom göra, såsom det hette, ett intrång på valmännens rätt, fann denna gång sitt uttryck hufvudsakligen genom general HaZelius, hvaremot professor Malmsten, expeditionssekreteraren Loven m. fl. erinrade, att komitn, som vore nödvändig för att bereda ett samband med öfriga distriktskomiter och för att bereda valmännen inom denna krets och de kandidater som der kunde uppställas tillfälle att meddela sig med hvarandra, så mycket mindre kunde komma att göra något intrång på valmän: nens rätt eller tillskansa sig någon ledning af valen, som hvarje försök -från komitens sida att missbruka sitt erhållna uppdrag skulle ha till följd att valmännen alldeles icke brydde sig om komiten. Diskussionen, i hvilken, utom förut omförmälda herrar, deltogo medicinalrådet Carlsson, litografen Ström, handlanden R. Ditzinger, grosshandlaren Carlström, fabrikören Ekman och kopparslagaren Brinck, kom äfven att i förbigående beröra lämpligheten af en politisk trosbekännelses afläggande från ifrågasatta kandidaters sida. Medicinalrådet Carlsson upprepade sina vid föregående tillfällen uttalade farhågor, att en person kunde genom : afgifvande af förklaringar inför valmännen rörande sina åsigter i särskilda frågor finna sig i det svåra valet att såsom riksdagsman antingen blifva otrogen sina till valmännen gifna Höften eller ock göra sig otillgänglig för skäl, som skulle kunna förmå bonom att ändra öfvertygelse. Expeditionssekreteraren Loven -erinrade, att meningen med framläggandet inför valmännen af sina åsigter väl ej kunde vara, att kandidaten blefven representant, skulle ha förbundit sig att icke lyssna till skäl som kunde förändra hans åsigt i en eller annan omständighet. Tal. bekände för sin del, att han, som vid de förra valen på uppmaning af valmännen framträdt och redogjort för sina a ER i vigtigare frågor, hade dervid uttalat den tanke, att en reform af nationalrepresentationen lättast kunde ävägabringas enom småningom skeende -förändringar. Under riksdagens: lopp hade den position, som särskilda stånd antogo, bibragt talaren den förändrade öfvertygelse, som han ännu vidkölle, att rätta, ja enda utvägen att ernå en representations: reform vore att med ans gå till roten. . Meningen med valkandidaternas framträdande kunde icke rimligen vara någon annan, än att valmännen skulle blifva i tillfälle erfara den allmänna tendensen af deras åsigter. Afven professor Malmsten trodde att det alldeles icke skulle vara svårt för en kandidat, att inför valmännen framlägga sina åsigter i sådana frågor genom hvilkas berörande han tror sig kunna bereda sig kallelse till riksdagsmannauppdraget. ! Sedan ändtligen diskussionen i detta ämne blifvit afslutad, beslöts först att en komitå skulle tillsättas och att antalet af ledamöter skulle blifva tre. I fråga om det uppdrag som borde komitn meddelas framställdes åtskilliga propositioner, men så vidt referenten kunde fatta anmodades komitån endast att ånyo sammankalla valmännen samt genom beröring med andra kretsars komiteer sätta sig i tillfälle att kunna meddela valmännen i denna krets hvilka kandidater, som företrädesvis ifrågakommit i de andrå kreisarne. -Till komiterade utsågos derefter, sedan åtskilliga först ifrågasatta personer afsagt sig, medicinalrådet Carlsson, hofrättsrådet Uddenberg och fabrikören Ekman. Något nytt sammanträde ansågs icke böra ega rum förr än efter midsommar. Under diskossionen hade blifvit ifrågasatt att man redan nu skulle uppgifva namn på kandidater som man ville föreslå, men något sådant blef icke af, utan upplöstes sammankomsten sedan valet försiggått.