Aftonbladet – 19 juni 1862, sida 2

den besvurna författningen oeh af sitt program af den 8 Nov. 1858, och att han dervid befann sig i full öfoerensstämmelse med sin ministere. Härvid knöt han den fasta förhoppningen . att få se de af kammaren uttalade förväntningarna bekräftade genom handiing, och då adressen framhållit en sats i Novemberprogrammet, så skulle representanterna, om de rad för rad inpräglade den hos sig, rätt lära känna konungens tänkesätt. Detta var allt! Öfverensstämmelsen med ministeren tillbakavisar det genom adressen åt denna gifna misstroendevotum, och som 1858 års programm innehåller en liberal del jemte en konservativ samt öfver hufvud taget blott allmänna löften, så kan slutuppmaningen blott så förstås, att-man ej bör genom en alltför frisinnad tolkning hängifva sig; åt några falska förhoppningar. Annu mera än svarets innehåll var formen för företrädet nedslående, ty straxt efter det konungen läst upp svaret, lemnade han salen och lät, tvärtemot. bruket, icke presentera någon af representanterna för sig och till talade icke någon af dem. Det är således officielt konstateradt, hvad man derförutan visste, att kammaren står i onåd hös konungen. Representantera fälla ej härför modet vid utöfningen af sin pligt, och deskola vid militärbudgeten visa prof på, att försö ket att skrämma dem lika litet som de skenbara eftergifterna förmått göra deras pligt känsla vacklande. I brist på ett tyskt parlament, hvilket ännu alltjemt låter vänta på sig, skola alla tyska kamrars representanter, så väl denuvarande som medlemmarne af fordna. landtdagar och till och med af 1848 års parlamenter, sammanträda i Frankfurt, rådpläga om gemensamma angelägenheter och gifva lystringsordet till dessas behandling i de särskilda kamrarna. En komite af 30 medlemmar är för detta ändamål tillsatt i Frankfurt, hvilken skall vidtaga de erforderliga förberedelserna. : Detta nya förparlament kan bli af stor vigt för den tyska frågan. Man har äfven inbjudit de tyska österrikarne, för att komma öfverens med dem och förmå dem stanna qvar i det vidsträcktare förbundet, men utträda ur det trängre, d. v. s. ur det egentliga Tyskland. Osterrikarne skola antingen icke komma eller förklara sig emot allt afsöndrande. Då skola sydtyskarne skilja sig från dem, och detta kan bidrasca att göra nationalföreningens ställning klarare och redigare. —