Aftonbladet – 19 juni 1862, sida 2

ELISABETH CALVERTON ). Stephen hade gjort några fåfänga försök att återtaga sin befattning, men det onda hade just derigenom betydligt förvärrats, och läkaren hade nu förbjudit honom att gå ut, undantagande midt på dagen i varmt och vackert väder. J Nu är jag som ett barn, Hugo, sade hady helt och hållet beroende af dig och din et samt tvungen att lyda femtio olika eskrifter, hvilka dock endast skola skänka mig ett par dagar mer eller mindre att lefva på. Nåja, jag kan väl hafva tålamod dermed nu. Det var kanske en af försynens visa anordningar som nu sände Hugo mer än en NE på det att han ej skulle få tilllle att beständigt grubbla: öfver en och samma tak. Stephens sjuklighet var, numera, det enda som afbröt hans arbetsifver; och så fort han upptäckte att brodern var nedslagen eller. otålig, så var Hugo genast vid hans sida och tycktes ej mera tänka på arbetet. Stephen anmärkte detta och sade en dag: 4Du förslösar mycket af din tid för min skull, -Hugo.? Betyder det väl så mycket, Stevie ? Du måste taga igen den sedan, när du ej har någon mer än syster Lucy att tänka sa skall ju ej glömma henne? ej. Kanske kommer äfven hon attlemna di snart4, återtog Stephen; Sty vi skola vä 4) Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83, 95 102, 104—106, 1 88, , s 99—102, 108, 111, 113, 115—117, 119, 121—122 och 124—128, 130-133 och 135,