Aftonbladet – 17 juni 1862, sida 3

kade dem för den vackra gåfvan (Freyrs baner). Han såg i densamma ett bevis på, att de vackra ögon, som helsat gästerna i går i aftonens skymning, äfven kunde lifvas iaf stora ider, och att de hvita händer, som klappat välkomsthelsningar, äfven kunde utöra andra arbeten. Han gladde sig att se I sig ibland ett folk af bröder och systrar, och jhan upprepade de båra föregående talarnes försäkran om orygglig vänskap, hysande har det hopp, att fanan äfven kunde tåla kruti röken. Han slöt med ett lefve för de danska qvinnorna. G. Rode gladde sig öfver, att Danmarks) qvinnor icke hade glömt de danska studenterna, och att de äfven hade skänkt dem er fana (Heimdals bild). Studenterna vore icke folkens ledare, de saknade dertill tillfälle och förmåga, men de voro banerförare, och de skulle alltid bära sin fana högt, på de den icke ekulle förgätas. Det funnes blott en fana under hvilken de ville kämpa, nem ligen nordens enhet, och om men uppma nade dem att nedlägga den, så skulle de svara nej; ty de kunde icke erhålla någo bättre bevis på att den sak, för hvilken de kämpade, var god, än att Danmarks qvinnor gifvit dem denna fana. När faran kom, och den kunde komma snart, då önskade ban att de skulle bafva en anförare, som hade modoch mannahjerta att fatta baneret och liksom Napoleon vid Arcolebro föra dem alla i striden. Men om anförare antingen stupat eller fallit ifrån, då skulle de, fanbärarne, minnas Tymme Sjellandsfar, som begaznade bokgerenen till baner, och sjelfva, i förtröstan till sitt baner, föra folket framåt, ty folket skall följa dem. tan slutade nu med ett Lefve! för nordens enhet, hvari hela församlingen instämde. Nu afsjöngo de sä skilta sångföreningarne hvar sin sång, och medan upsaliensarne uppstämde Hell dig du höga Nord, bröt sölen fram genem nolnen och regnet upphörde. Etter sångerna begaf tåget sig bor: sned alla fanorna, de gamla så väl som del nya i spetsen, helsadt af den fesil.et emyckade metropolitanskolan med oändliga hurrarop och blomsterregn. Under bela vägen öfverhöljdes tåget med blommor, som till en stor del fingo en ännu vackrare användning; ty genom stora midtelporten på Thorvaldsens museum inträdde tåget och drog ut på gården, der kristus tiguren lyste fram 1 bakgrunden. Här stan nade mån ovilkorligen vid mästarnes mec murgrön betäckta graf, slöt krets omkring densamma och nedlade på den de nyss erhållna blommorna. Då detlånga tåget ändt ligen inkommit i museum, t-lslötos dörrarne och professor Höyen höll ett vältaligt och upplysande föredrag öfver konstnärens Jit och verksamhet. Han framhöll huruledes. då Thorvaldsen kom till Rom, konsten an vände antika grekiska former, men att, då efterden frauska revolutionen sinnet för kyrkliga förhållanden åter visade sig, för smådde Thorvaldsen medeltidens former och smyckade Köpenhamns hufvudkyrka med de bekanta statyerna och relieferna. Oaktad: Thorvaldsen under sin vistelse i Rom mot tog så många hedersbetygelser och oaktadt han genom flerehanda fördelaktiga anbud. isynnerhet af konung Ludvig i Bayern, frestades att bosätta sig i utlandet, ihågkom han likväl städse, att han tillhörde norden. och derför uppstod hos honom (1826) tan ken på upprättandet af ett museum, son: skulle tjena att väcka sinnet för skönhe: och konst. Aderton år ha förflutit sedar Thorvaldsens död och under denna tid ha härstädes utvecklat sig en konstskola, son vunnit erkännande både i Paris och London Thorvaldsens inflytande har emellertid visa sig icke blott i afseende på konsten, uta äfven på industrien, deri Thorvaldsens ar beten användas på många sätt, och han ha derigenom blifvit en ny dannebrog, son danskarne böra till det yttersta hedra oc! bevara. Talaren slutade med önskan, at det egendomliga som redan har visat sig i dei danska konsten må fortfararande hvila öf ver densamma, att koästen må blitva et lika mäktigt medel som språket och svärdet till nationalitetens värn, och utbragte derefter ett leive för de tre brödrarikena. Efter detta tal som med stor uppmärk samhet afhördes spridde sig deltagarne i nuseet för att betrakta dess konstskatter. Om Upsalastudenternas mottagande i Karls trona berättar Karlekrona -Weckoblad för ten 11: Studenterna från Upsala till ett antal af 30( inträffade här annandag pingst på eftermiddasen. Redan vid middagstiden sammanströmmad:. en massa af åskådare till Kungsbron för att emor taga dem. Flera timmar väntade man gästerna hvilkas ankomst slutligen kanonsaluten frår Kungsholms fästning bebådade. Straxt derefte, ångo de vid och i närheten af Kungsbron för samlade flera tusende åskådarne se ångaren Chap man, sirligt smyckad med flaggor, lägga till vi hamnen. Vid ankomsten uppstämde studentern: en herrlig sång. Efter landgången upptågade d: i staden med studentfanan och sångarna i spet sen, företrädda af marinregementets musikkår. Sedan de besökt kronovarfvet samlades de i Hog lands park, der en i all sin enkelhet vacker fesi 2gde rum. Stadens invånare hade dit inbjudi: studenterna tillen kollation. En talrik samlin; af stadens damer hade äfven infunnit sig i parken ochillästrerade med sin närvaro festen. Un der ett med flaggor prydt öppet tält, så stort ati det upptog tvårredjede ar af planen mellan på viljongen och blomsterkullen i midten af par ken, var en sexa anrättad och på den öfrig: tredjedelen af planen voro bord placerade, på hvilka stodo glas och .bålar. När alla studenterna voro samlade beträdde öfversten grefve Pelu Sparre den uppresta tribunen och föreslog väl komstskålen. Sedan intogs sexan, efter hvars slut akademieadjunkten Fries från Upsala besva rade välkomsthelsningen och utbragte en skå för Karlskrona samhälle. Då trumpetfanfaren ånyo