Aftonbladet – 16 juni 1862, sida 3

.orna under flyttningstiden, och man fick se :e roligaste situationer, kostymer och miner, nen alla af sådan art, att de icke. kunna :eskrifves, endast afritas. — Derpå ritgdes H middag och första måtlaget tågade ner; men innan taren kommit till 6:te matlaget 7:de natlaget blef utan middag den dagen), ade vi redan Wisby i kikarn, och snart röjde det sig tydligare med sina många torn ;-h murar ur vattenytan; det tar sig verk:igeniståtligt, ja storartadt ut från hafvet. Kaptenen var till följd af blåsten och Wisby åliga hamn ej lifvad för att löpa in der, nen sedan en lotsbåt anländt och i den ektor Bergman, som gick ombord och helade: oss välkomna, styrdes kursen mot land; seh ehuru man; tydligen såg, att landningen og hade sina svårigheter, gick det: döck ätt bra. På stranden voro Wisby stads ovånare församlade och hurraropen och wiftningen ville ej taga någon ända. Ifön ter, på murar och på tak, öfverallt såg man vita näsdukar svängas till välkomsthelsning: Svenska, norska och danska flaggor såg van fladdra för vinden på flera ställen, särkildt på Nicolai ståtliga ruin. Äfven farygeni hamnen flaggade. Påen brygga, som träckte sig längre ut från stranden, var en nusikkår uppställd och blåste, när fartyget sick förbi för att lägga sig vid landningsslatsen, eu frisk marsch. Borgmästarn och atskilliga honoratiores? jemte värdarna togo mot oss vid landgången. Festmärken. att sättas i knapphålet hade redan på fartyget elats ut af lektör Bergman. Företrädda at standaret tågade vi nu under omvexlande musik och sång och lifliga hurrarop, hvift ingar med mössor, näsdukar, hattar och .arasoller upp till torget, der sällskapet naionsvis delades i grupper, hvilka hvar och n fingo sin :ciceron, för beseendet af de många märkvärdigheterna. Sedan vi så i olika hopar ströfvat omkring och beundrat 1e storartade lemningarne från Hanseförbundets mäktiga tider, samlades vi åter i Nicolai ruin, som för tillfället var inredd till festiokal och prydd med vapensköldar, kransar och blomsterguirlander för att icke tala om le friska lefvande blommor med rosenkinder ;eh ögon blå, hvilka till vår förljusning uppsagit siltplatserna i ena hälften af den vackra ruinen. Vid en af de gamla väldiga pelarne var en improviserad talarestol uppställd, ordentligen inhöljd i doftande 1lommor af alla slag. Först uppträdde biskop Anjou och helsade gästerna välkomna, deri inbegripande äfven Norrköpingsoch Kalmar-boar, som gjort. lustresa till Wisby för studentfärdens skull och blifvit inbjudna. Sedan uppträdde (lera talare, af hvilka jag särskildt vill framhålla lektor Bergman, som höll ett tal al så rik poetisk färgskiftning och af så gripande hjertlighet och värma, att (jag får bekänna min svaghet för dig bror Calle) rårarna kommo mig iögonen. Jag såg äfven många gråta, som hade mera skägg och mera för tändän jag. Studenten Björek helsadc Wisby i ett tal af hög poetisk flykt, så hög att jag ibland tittade åt taket. I elt särdeles vackert tal tackade studenten Fohlin Gotiands damer å Gotlands nations vägnar för den fana nationen fått af dem. Docenten Odbner, vår ordförande, tog ett hjertligtaf sked, som slutade med att vi skulle taga minnet af Wisby med oss icke blott öfver Östersjöns vågor utan äfven öfver lifvets. Och jag tror han hade rätt: knappast har jag sett en sinnesstämning så allmäntlifvadc och hjertlig. Vi slogo oss äfven i språk med damerna och de mötte oss på hällva vägen med de ljufvaste småleenden. Ahl hvad man var förtjust och berusad: Vackr: händer stucko in små blommor i knapphåler på oss och vi försäkrade och bedyradesn de alltid skulle förvaras bland våra kärasc minnen. När Bergman i sitt tal hänsyftads på de förgät-mig-ej? som nederst kransad: talarestolen; plockade studenterna eller mot togo af sina värdar eller värdinnor hvar sit litet exemplar af: dessa blommor, hvilket d: fästade i sina kokarder. När Odhner sedar hållit afskedstalet, uppstämde vi den vackr: Thiäringervisan och vid orden i andra ver sen: Kringidig små blommor stå, Blicka med ögon blå, Nicka: förgät mig ej ! svängde vi våra med förgät-mig-ej? prydda mösso: iloften. Derefter vid pass:kl: 7 på aftonei skedde återtåget till ångbåten. Öfveralltder damer garnerade gatorna eller: klädde de Sage fönstren, blottade vi våra hufvuden och svängde mössorna. Enoch annan blom: sterbukett kastades ned på oss och mar knufiades och trängdes i lederna för att 1: fatt dem. Den segrande satte: den i knäpphålet: eller: mössen. Regementsmusiken gick spetsen: och -omvexlade med vär sång. Folkträngseln var stor, alla elada, alla nyikna, alla genomträngda af sympatier för det jublande ungdomståget och af mer eller mindre klara eller dunkla föreställningar on ett enigt Skandinavien. Just när vi svängde ner åt en trång gäta, möttes vi af en verkligen vacker anblick: Solen bade brutit sic fram mellan de gråa molngubbarne och fär oade i sin nedgång vid hafsytan hela horizonten med den vackraste purpur. Midt3 detta .haf af ljus svajade den danska fanan, den vackta Dannelrogen, som slumpens-lek just så hade placerat der nere vid stranden. Alla märkte den vackra synen ochen blar.d studenterna ropade accipite omen?! Embarkeringen skedde bastigt och vi af gingo från Wisby under vackert väder. Utenför Fridhem? stannadeovi, saluteradeoch afsjöngo en serenad:för prinsessan Hugenie: Hon lär ha visat sig i ett fönster efter hvad en herre med kikare påstod. Jag hinner nu ej mer. Fortsättning följer nästa gång. Farväl till dess. : Din ovän Pelle: a NR RS 0 nde PENSENT-S — AL VR a NORGE. En ishafsfarare har återkommit till Tönsberg. Den medförde underrättelse att detta fartyg och 16: andra. hade tillsammans fånFe KR TN at ERAN ng Ev MA Så ENS ke ned RR dne et