Aftonbladet – 16 juni 1862, sida 3

-I komite blifvit utsedd, bestående af lagman 1 Palme, lektor Törnebladh, doktor Pettersson, Jadjunkten mag. Dahlström, konsul HasselJquist och fabrikör Sundberg. ;) Roseantookningar af rr Köpenhamnsfarare, Lund den 11 Juni 1862. Broder Carl! Egentligen hade jag bort dskrifva långt förut, men dels har sjögången I varit för stark, dels ha dessemellan nöjena varit. af så lockande, och omvexlande art, att jag ej haft någon lust att hänga näsan öfver ett stycke papper. I Karlskrona började jag ett bref till dig, men mer än en början blef det ej. Visserligen salt jag i en aflägsen del af staden för att i ostörd ro få ekrifva några rader; tänk bara, långt nere vid tullkammarn, men fönstret stod öppet och musiken och sången från Hoglands park trängde sig ända dit. Dessutom I iyckte jag, att både golfvet och pulpeten gungade under mig: det blef mig alldeles omöjligt att skrifva, och tankarne började på att dansa polska i bjernan på mig på ett betänkligt sätt. När nu dertill kom an allt var tyst och öde omkring mig, ett allt lefvande, som hade förmåga att röra sig. strömmat åt det hållet, der studenterna voro. så kunde jag icke tvinga mig attsitte qvar längre. Jag stoppade det påbörjade brefvet i fickan och skyndade till Hoglands park, vägledd af musiken och af folkmas: san. Förlåt mig således; att du fått vänta på bref. Nu vill jag emellertid börja från början. Vår afgång från Stockholm bevittnade du troligen sjelf och såg den ofantliga folkmassa, som hurrade och hviftade åt de hvita mössorna och åt det-ståtliga Chapman?. Under helatvägen-sedan ända till Waxholm blefvo -vissordentligt beskjutna från höger och venster, och Chapman försummade ej att återgälda helsningarne. Grupper af damer och he:rar voro. församlade vid stränderna och uttryckte sina sympatier på det mest entusiastiska rätt. Herrarne hvifrade med både haltar och näsdukar, och damerna — de hviftade med hela sin lil: täcka varelse och med en näsdek i hvardera handen. : Afven mötte. vi mindre båtar fullsatta af herrar och damer, och alltid samma lifliga hviftande, samma vackra små: Icenden, samma fullt utbildade skandinavism, ialla miner och åtbörder: Att vi å vår sida blefvo: ?stormtjusade? faller ju al sig sjelft. Ett sådant hurrande har jag ännu aldrig varit med om. (Sångarne hade visserligen innan resans början blifvit strängeligen förbjudna af Arpi att deltaga i hurraropen, men; alla förbud voro redan glömda.) Vid Waxbolmen fingo vi sista. dufningen. På ena sidan stadens invånare, på den andra sidan militären, några officerare med sina damer, och i gluggarne manskapet. som. stucko. ut handdukar och andra mer eller mindre hvita linnepersedlar och hviftade ellt hvad tygen höllo. Att ångbåten Wingåker med en dyrbar laddning af unga och glada Stockholmarc följde oss ett stycke på vägen, vet du naMurligtvis lika väl söm jag. På kommandobryggan såg man bland andra poeten H. B--n vid det bästa lynne i verlden. Mellan de. begge båtarne vexlades oupphörliga helsningar, skålar och hurraröp, interfolierade med en och annan frisk studentsång. Wingåker följde oss troget vid sidan öfver halfväges till Waxholm ). När vi kommo utom Waxholmen började åter prosan alt göra sin makt gällande. Första matlaget! ropade magister R. med hög röst, och första matlaget vandrade ner i försalongen för att undersöka den mera reålistiska delen af resans behag. Så andra och tredje o. s. v.. Som jag inte hade sofvit mer än tre timmar föregående natten och hade kommit i andra matlaget, kan du ; lätt förstå, att jag, gick; ner i min hyttitid.l. för alt få sofva. grundligt och ordentligt. Men just som-jag-börjadeopåvatt sluta igen ögonen, väcktes jag af det förfärligaste buller öfver mig. När jag hann någov attredal. mig, märkte jag att bullret gick bådeiordoiog och takt, det bestod i stampningar, utförda med den grundligaste precision. Som jag sedan fick höra hade studenten H., strax I; sedan jag gått och lagt mig, tagit upp sin nyckelharpa, ett instrument, som han trakterar med virtuosit, och spelat upp några valser och bondpolskor, hvilka genast satte cirka. 200; med bastanta resestöflar försedda studenter i en taktmässig rörelse. Lika roade som de tycktes vara deraf, enär de höllo på under ett: ständigt erescendo en hel timmas tid, lika förargad var jag, ty det var omöjligt att vid dessa vilda stampningar vagra sig till sömns. Det var minsann ingen elfdans. zz Om morgonen vid pass kl: 8 vaknade jag Is koch kände att jag krängde? något fram och tillbaka. Vi hade kommit ut på hafvet). och sjögången var frisk. . Jag ville resa mig app, men fick strax vissa otrefliga känningar i Hetsgropen som tvunge mig-att ligga stilla. När jag ändtligen fråm på förmiddagen lyckats, utan nägra svårare följder än sttjag iörnade lie grand mot väggarna, aft få )å mig kläderna och.stiga upp på cäck, nÖtes jag af en högst kowisk anblick. Ex lel ef mina kamrater stodoi långa rader vid relingen, en del höllo med: en viss ostadighet i armar och ben på att göra sin morzontoilett, nemligen de, som legat för natten I lastrummen, ty de skola tvätta sig på täck? står deti våra orduingsreglor. An: dra gingo, under ständiga. ötverhälningar åt idorna, med stora smörgåsar i händerna. nvilkw de försigugtvis langat upp på däck stället att gå ner i salongen och äta, hviket nog kunde vara litet riskabelt. Nästan illa vöro ända till hakan insvepta i. stora iltar ab de mest brokiga färger, köpta hos. Ahlqvist i Upsala eller Leja i Stockholm Ile: lånade af ångbåten Chapman, och de behöfdes verkligen väl, ty blåsten var räv) AT ör fr RA FR Pr JRR rr ES EJ NIE RE VA KA VE ora Sc MP nr