Aftonbladet – 14 juni 1862, sida 2

sitt öde med mod och utan klagan. Detfelades ej -sysselsättning för henn:s tanker: utan att de behötde dröja vid det förflutna: ett soggrannare betraktande af andras olyc:kor, lättandet af andras bördor, tyngre är hennes egen, skulle lära henne glömma de dårskaper: hon begått, den orät hon lidit. Men oaktadt allt detta återkommo beständigt Hugos ord: hvad som ej bygges på sauningens grund, faller vid första vindpust till stoft.4 Denna förebråelse varskarp och den gick, henne till hjertat. Medan Bessy sålunda resonnerade med sig sjelf och försökte lära sig tålamod och unergifvenhet, väcktes hon ur sina tankar derigenom att någon, som först fåfängt sökt låsa uppsdörren, ropade hennes namn. Hön steg upp och öppnade för mrs Weseinger, som med djupaste förvåning stirrade på vår bleka, gråtande hjeltinnä: Min käraste Bessy, hvad här händt! utropade hon, har någon olycka inträffat, barn, sedan vi sågo hvarandra sist?? SAnar ni ingenting? sade Bessy. sfugo Speckland!4 utropade gumman. Ja. Min förlofning med Hugo Speckland är uppslagen. Han tror alt vi ej passade för hvarandra och ansåg det bäst att skiljas åt. O, min trofasta, min bäste vän på jorden, ni som förstålt att trösta så mången olycklig, har ni ej ett uppmuntrande ord ät mig? Kan pi ej lära mig att tänka så som han, att vara nöjd med hvad som skett? Hon kastade sig i mrs Wessingers famn, och den gamla slöt henne till sitt hjerta med samma ömhet och samma moderliga deltagande som om hon hållit i sina armar denna dotter, som dog så ung och som Bessy liknade och påminde henne om. cMen kall du någonsin tänka på samma sätt? ? ?Ja, snart. cOm det var han som sade så först, mitt barn, då är det bäst som det nu är; ty den. man som efter en så lång förlofning helt