Aftonbladet – 13 juni 1862, sida 2

STOCKHOLM.don 18 Juni. Bref från Ryssland. (Från Aftonbladets korrespondent.) Petersburg den 31 Maj n. st. 1862. Under den tid af året, som nu stundar, pen alla vigtigare ärenden hvila, och mar an nästan säga att alla embetsverk räkna ferier under sommaren, emedan endast de nödigaste, kuranta ärendena handläggas och expedieras. De flesta, isynnerbet högre em: betsmän, resa dels till utlandet, dels, ehuru mera sällan, till rikets iore provinser, och Petersburg blir öde och tomt. Den kejserliga familjen har redan längesedan flyttat ut till Czarsko Selo och flera af storfurstarne äfven till sina lustslott. Utrikesministern furst Gortscehakoff: har erhållit ett stort bevis på kejserlig nåd genom utnämning till vice rikskansler, hvarigenom han innehar den högsta rangen i riket. Att furst Suworow qvarstannar såsom generalguvernör, åtminstone till hösten, är säkert, och om han då lemnar denna köga plats, så är det, såsom ryktet förmäler, endast för att emottaga hofministerplatsen ef ter grefve Adlerberg d. ä., såvida ryktet om dennes afgång eger någon grund. Så mycket är säkert, att den några och sjuttio årige gamle herrns Helsa är mycket deia brerad. Furst Suworow fortfar att praktisera sir i Ryssland väl aldrig. förr utöfvade grund sats, att lagen är lika bindande för den högförnäme hofmannen som för den fattige handtverkared. Se här ett färskt exempel, om hvars sannfärdighet man har full visshet: General A., Som har den äran att till höra kejsarens enskilda umgängeskrets. och till. och med är generaladjutant, en hög charge med stora prerogativer, hade vid ett tillfälligt penningebehof lofvat en embetsman en gratifikation af 2000 rubel, om han kunde skaffa ett lån å 30,000. Denne reste till Moskwa och medförde en penningkarl. som -personligen nppgjorde lånet med geperalen, När nu em betsmannen derefter inann sig för att få lyfta Sin gratifikation, afvisades han kort och got t, emedan generaen ju Sou sjelf afslulat 1 tnetX. Mannen vände sig till furst Suworow. och styrkte utt löftet var gilvet, hvarpå fu,Sfen genast ände en sin adjutant, en ötvers för att edja generalen att uppgöra saken I godo. fen äfven denne blef ohöfligt bemo och fvisad med en vägran. Farsten anm tlde å hela förhållandet för kejsaren, som ge ast uppkallade general A. och lärer lån a ionom vänta några timmar i antiehambren, ågöt mycket övanligt för herr generalen. lär han slutligen fick företräde, lärer H.; , helt kort sagt honom: Min kära A., ;