Aftonbladet – 13 juni 1862, sida 2

ännu fortfarande skall vara beroende af en hög embetsmans blott personliga rättskänsla, utan äfven af hans större eller mindre inflytande och tillträde till kejsarens person, och att man ännu icke här, såsom i andra civiliserade länder, kan vid domstol vinna rättvisa emot alla. Det finnes i allmänhet intet missförhållande, som på det ryska samhället öfvar ett så förderfligt inflytande som dess eländiga lagskipning. I formelt hänseende ligger redan ett stort hinder uti de många underdomstolarne och underinstanserna, som likväl icke sjelfva få definitivt afgöra ett enda mål, hvilka alla slutligen tillhöra senatens kompetens. Inom senaten sjelf finnas tvenne instanser: divisionen och; om derefter vädjas, senaten in pleno. Men öfver denna högsta domstol finnes ytterligare först rikskonseljen, och, om parterna ega inflytande, kan slutligen vädJas till sjelfva kejsaren. Hvilken tidsutdrägt, hvilket krångel, hvilka både legala. kostnader och mutningskostnader allt detta måste bringa med sig, alltifrån renskrifvarne till sekreterarne, de egentliga arbetande och verkande inom de högre domstolarne, och så stundom äfven högre upp, är lätt att inse, och tjugotill trettio-åriga rättegångar. som ännu äro oafgjorda, höra till ordningen för dagen. Härtill komma lagarnes beskaffenhet, hvilka i sina ordalag äro så obestämda och tvetydiga, att de merändels al domaren kunna eliter behag tolkas för eller emot. Som man vet, blefvo den berömde grefve Speranskis bästa lagförslag kasserade egentligen endast af det hemliga skäl, att de öfriga förnäma lagkunniga funno dem alltför klara och bestämda. Så länge ej en total reform i lagskipningen verkställes, så länge ej en kunnig domarekår blir bildad och försatt i en fullt oafhängig och inamovibel ställning, och så länge slutligen publiciteten ej får tala fritt språk i afseende å domstolarne, så länge blifva äfven alla andra reformer föga verksamma till. nationens moraliska förkofran och utveckling. Dessa reformer i lagskipningen äro, under nuvarande sociala brytning, af behofvet högre påkallade än någonsin, och dock är allt hopp derom lika aflägset som någonsin, så länge den nuvarande justitieministern grefve Panin ännu bibehåller sin plats, der han i öfver trettio års tid åtminstone negativt gjort otroligt mycket ondt genom att hindra hvarje reform till ett bättre. Att genom rättsskolans bildande en särdeles god början blifvit gjord till bildande af ämnen för en kunnig domarekår och att genom denna läroanstalts gagnande verksamhet en betydlig mängd kunniga jurister blifvit bildade är ingalunda grefve Panins merit, utan hertig Peters at Oldenburg, som till och med grundat skolan på sin egen bekostnad. Denna domstolarnes och lagskipningens eländiga beskaffenhet har naturligtvis äfven verkat ytterst depraverande på den administrativa tjenstemannapersonalen, ända ned till den lägsta polisbetjenten, och mutor. mutor och återigen mutor är enda syftet å ena, likasom enda medlet å andra sidan. Se här ett alldeles färskt exempel: För några veckor sedan hände sig att en rysk skräddaremästare, gift med en hygglig finska, försvann och sedermera återfanns nära Forst-institutet, der han hängt sig. Vid obduktionen befanns hjernan fylld at vatten, och förmodas att de häftiga plågorne fört honom till sjelfmord. Liket blef nedgräfvet i skogen. Vid underrättelsen här om utverkade likväl enkan inrikesministerii tillåtelse att få afhemta och jorda liket i Smolenski kyrkogård. En hederlig svensk ledsagade henne fördenskull em morgon till landet, hela 15 werst, för detta ändamål och anmälde sig hos Stanovoi Pristaw (länsmannen). För denne blef detta genast ett tillfälle att preja, men det gällde ätt finna en förevändning. Mannen var ingalunda rådlös. Gerna får liket afhemtas, sade han, men icke uppgräfvas, ty derom stå: intet i ministerii resolution. Och dervid blef det, emedan man icke ställde saken till rätta med. tio rubel. Enkan fick återvända med oförrättadt ärende och anmälde sig ånyo iinrikesministerium, der man skratjade åt mannens fyndighet och tillade tillå telsen om uppgräfningen. Någon fråga om straff å polistjenstemannen uppstod deremo: ingalunda. För några veckor sedan jordades här den beryktade general Doubelt, hvilkens namn ainder sista decenniet af kejsar Nikolai rezering utgjorde hela Petersburgs förskräc selse. Ej nog att han, såsom den egentiga ehefen för den hemliga polisen, var er ;rym verkställare af kejsarens godtyckligs traffdomar; de hemliga häktningar och neIriga prejerier, som han dessutom på egen vand tillät sig, ökade ytterligare. allmänher ens afsky och förakt för hans person. Förinderligt är att hos en sådan man tillika unde finnas sinne för skön konst; han var åde konstkännare och stor konstnär samt ärdeles liberal mot artister. Det Nordiska Biet omtalar att en hr Daydow härstädes uppfunnit ett slags underattenminor, hvilka uppgifvas ega stora föreräden framför andra. hittils gjorda uppfiningar af samma slag. En särskild komitå ppgifves hafva anställt talrika prof, hvilka kola hafva utfallit särdeles tillfredsstälande. Bankens invexling af guld fortfar att öfrerstiga utvexlingen, och en dag i förre eckan uppgick invexlingen till 550,000 ruel under det att utvexlingen endast: ut jorde 140.000. Detta är ganska naturligt. å innehafvare af guld den 1 Augusti för 5 ubel 60. återköpa det guld, som de nu älja för 5 rub. 70. och sålunda förtjena 2 roc. OA br MA: I NR RA RR A —OLRVK NAA 2m rm -— -—