Aftonbladet – 12 juni 1862, sida 2

Älskade du redan Stephen den afton då jag bad dig blifva min hustru? et var en grym fråga, en som det ej var möjligt att undkomma, äfven om hon önskat det. Oh! hade han blott frågat benne om bon ålskade Stephen nu, i denna stund. Han upprepade sin fråga och hon svarade sakta: 4Ja. Han hade begärt ett sanningsenligt svar och han hade fåt det; ett svar, som gick likt en skarp pil genom hans hjeria, ehuru ej ett drag hund ansigte förrädde något sådant. Jag visste det — och han älskade äfven dig, men dolde det för sin vacklande helsas skull, ända tille denna dagen. Då jag nu tänker tillbaka på denna tid, Bessy, ser jeg buru tydligt det var och huru blind jag varit. Bedragen af min egenkärlek, lemnade jag er båda ständigt tillsammans och hoppades sedan på att sjelf blifva älskad. Jag har i sanning förtjent en dag som denna. Nej, svarade Bessy med fattning, det var jag sgm Lade orätt. Jag borde hafva uppskjutit mitt svar tills jag kunnat gifva det ärligt oer ef uppriktigt hjerta. Då skulle ju svaret blifvit nej, ty vi äro hvarandra så olika, och detta är nägotsom med hvarje dag skulle tydligare frarnstått. Det hade dock varit bättre om du så gjort — jag känner, jeg inser det nu. Du skulle då undgått den härda lott kom nu träffat dig, sluppit bemöda dig om att lära dig älska mig, att förblanda en vänskaplig tillgifvennet med en inbillad kärlek, medan j:.g — ah, det betyder ingenting, det är nu förbi. Bessy kände sanningen af dessa ord; allt var nu förbi, han hade utstakat en dyster bana för båda, och det hade varit djerft och oqvinligt af henne att vilja ändra den. Han frågade henne ej ens om hon älskade onom nu; han skulle ej hafva trott, om