Aftonbladet – 12 juni 1862, sida 2

STOCKHOLM dena 12 Juni Den omständigheten ait det i vårt land icke finnes några teologer, som äro lekmän, utan hvarje lärare i teologi begynner med att binda sig vid vissa gamla dogmatiska formler, gör det omöjligt att ettteologiskt studium, en teologisk vetenskaplighet kan fionas i vårt, land såsom t. ex.3 Tyskland, der man finner många teologie doktorer och professorer som äro lekmän. Våra prester sväfva också i allmänhet i så djup okunnighet om de nyaste rörelserna och de olika riktoingarne inom den nyare tidens teologiska vetenskap, att om; någon) här! uttalar en eller annan tanke, som inom andra protestantiska kyrkor är föremål för NME diskussion och samvetsgrannt behjertande, s inbilia de sig, att det är någonting nytt och oerhördt och skria om antikrist och gudlöshet, såsom man nyligen sett i Göteborgs stift. Såsom en kontrast mot de Göteborgska prostarnes nyligen offentliggjorda utgju telser meddela vi följande yttrande af den berömde prof. Rothe i Heidelberg, hvilket förekommer uti första numret för i: år af Schenkels Allgemeine kirchliche Zeitschrift: ?Vissa begrepp, vissa ideer, och just de som utgöra grundvalen för de fortplantade kristna läroföreställningarne, äro oförenliga med det närvarande tidsmedvetandet och äro härigenom för all tid boridömda. Det är rentaf omöjligt (och om man oväldigt reflekterar deröfver, bör man glädja sig att så är), det är omöjligt att i denna kyrkliga period, som visserligen ännu icke är mer än i sin första görning, den gamla inspirationsteorien rörande den Heliga skrift, Athanasii treenighetslära eller andra trinitetsformler, bestämningarne på mötet i Chaleedon rörande Kristi person, Anselms satisfaktionslära eller hvilken annan juridisk rättfärdiggörelseteori som helst samt läror om en magisk kraft hos sakramenterna kunna blifva allmänna ärliga öfvertygelser hos män mel någon bildning. Jag vill icke bestrida,att somliga individer, af personliga och ganska aktningsvärda skäl, jag är derom öfvertygad, kunna vara lifligt intagna för dessa dogmer. Betyder intet; dessa undantag medgifna, försäkrar jag djerft, att de, som följt tänkandets och sedlighetens utvecklingpå den sednare tiden, icke ärligt och uppriktigt kunne bekänna, dessa läror: endast sophister skulle kunna det. Emellertid (det är en förvexling man ouppbörligen gör) förblifva religionens fakta, dess inre och yttre fakta. oföränderliga i hvarje tid och evigt unga. Det är dessa fakta, som den kristna forntiden har försökt att ätergifrva på sitt sätt. att med de medel, som denna tid hade til! sin disposition, ötfversätta i vetenskapliga formler, att de måtie motsvara sin tid: in.ellektuella behof. — Man upprepar ofta. att den stora mängden af kyrkans medlemmar, t. ex. befolkningen på landsbygden. icke har något emot de fortplantade kyrkiga läroformierna, att den tvärtom mottager lem med glädje, när de framställas på et: efvande sätt, med vishet och kärlek, utan anatism. Men utan att vilja undersöka, om så är, motsätter jag mig de slutföljder, man härutaf skulle vilja draga. Det är en ovelersäglig historisk lag, att ala intellektuella örelser först tramträda hos de bildade samnällsklasserna, samt att frukterna af desamma under form af allmän opinion och allmnänt medvetande sedermera fortplanta sig ill samhällets nedre lager. En uppmärkam betraktare skall icke kunna misskänna, utt våra bröder icke äro desamma, som de ör 70 eller 50 år sedan voro i intellektuelt och noraliskt hänseende; -och att de redan inupit en mängd moderna ider, är ganska ippendart.