Aftonbladet – 10 juni 1862, sida 3

kade folk. Det gläder mig att I på denna nin festdag visen mig er tacksamhet och särlek. Mottagen derföre er konungs hjertliaste tack; Tack, barn, tack! ENGLAND. ford Palmerston har dön 3 dennes vust en lysande seger i underhuset. Tories ikte etörta ministeren genom en förening aed det katolska och Manchesterpartiet och imnade såsom medel härtill begagna de ora utgifterna för krigsväsendet. Flera esolutioner och amendementer, hvilza mer Iller mindre bestämdt fordrade en nedsättVing i dessa utgifter, voro inlemnade i unerhuset. Saken väckte ett ofantligt uppeende bland allmänheten; redan kl. 4 på ftermiddagen var ingen plats obesatt i unerhusets sal, och alla gallerier och läktare voro öfverfyllda af åhörare. Från kl. v 5 ill kl. 5 måste löpande göromål afgöras. På slaget 5 gick förhänget till det väntade stora skådespelet upp, och mot alla dramaiska reglor uppträdde nu styckets hjeite strax i början med en öfverraskning. Lord almerston skulle, enligt föredragningslistan cke tala förr än efter Stansfeld, som ingifvit följande förslag till resolution: Enligt underhusets åeigt kunna statsutgifterna ned3 utan fara för landets säkerhet, sjellständighet och rättmätiga inflytande, Men som det tillkom honom att framställa det via, år vanliga förslaget om underhusets journeriog i anledning af Derby-kapplöpdingen, begagnade han sig af tillfället. att bedja de herrar, som ingifvit amendementer, att återtaga dessa, ty då genom det emte af dessa, hvilket oppositionen genom Walpole inlemnat, hela frågan gjordes till ;n partifråga, måste regeringen betrakta den. såsom en kabinettseller förlroendefråga och åta det bero på huruvida detta partiamenlement antoges eller förkastades, om hon :kulle afgå eller ej. Genom detta lord Palnerstons djerfva uppträdande uppstod synvar bestörtning på venstra sidan i Underlin. set. Lord Robert Montagu förklarade sig senast villig att återtaga silt amendement, Horsman ville deremot ej ge vika, Griffith i sin sida svarade hvarken ja eller nej och Walpole försäkrade, att det ej var någon artifråga. Detta virrvarr afbröt nu talmansen med tillkännagitvandet, att han ville iemna Stansfeld ordet, enär utom hans intet direkt förslag var ingifvet. Så skedde också, utan: att något amendement blifvit uttryckligen återtaget. Stansfelds tal var iysande, men efter premierministrns förklang visste alla, att debattens tyngdpunkt hvarken låg i Stansfeds förslag eller i de syra första amendementerha. Alla afvaktade med spänd väntan Disraelis och Wal poles uppträdande, ty från dessa båda skulle rältropet utgå. Emellertid talade Horsman, Cobden, Bright och Griffith, hvarpå en skärmytsliog uppstod mellan Palmerston och Disraeli, hvilgen sistnämnde sökte bevisa, itt statsinkomisterna voro mer än tillräckiga att betäcka alla utgifter, och att det derföre icke var något skäl all bibehålla de örra vid sitt höga belopp, och ännu minIre att öka dem. Nu återtog Walpole sitt mendement, och omröstning företogs röran!e Stansfelds förslag, hvilket förkastades ned 367 röster mot 65. Härefter antogs tt amendement, som lord Palmerston sjelt ramställt, och hvilket var af följande lyelse: Under det att underhuset är djupt tvertygadt om nödvändigheten att vidtagr .esparingar i alla grenar af statsstyrelsen. vågkommer det tillika sin pligt.att bära msorg för landets äkerhet hemma och iakt ,gandet af dess intressen utomlands. Unerhuset ser med tillfredsställelse den minsking, som redat inträdt i etatsutgifterna. ch hoppas, att ytterligare nedsättningar deri kola göras, allt efter som sakernas fram da tillstånd må tillåta det: TYSKLAND. Preussen. Vederbörande utskott har med :0 röster mot 1 antagit, efter mindre förän:ringar, framåtskridandepartiets förslag till dress till konungen. Adressen försäkrar att ket är monarkiskt sinnadt och vill i alla ider veta sig vara elt med sin konung. Selan förslagen om armåns reorganisation och n viss osäkerhet om Preussens framtida poitik länge upptabit tankarhe; följde depute adekammarens u plösning och ministörför indringen under omständigheter, hvilka lem ade landet i oktörnighet öm, sakförbållan ena. Dereher följdö ininistfrens och anIra myndigheters valskrifvelser, hvilka ej slott inskränkte embetsmännens frihet under valen och mångenstädes utöfvade en olag ig tryckning på ce öfriga medborgarne, uten ifven drog komungens fridlysta namn medi! partiernas strid och uppställde e, inkonstiutionell skilnad thellan konungamakt och parlament. Förebärandet alt en stot del af representationen och de preussiska valmänsen ville göra sig skyldiga till fientliga insrepp i kronans rättigheter strider mot folkets rättsoch sanningskänsla. Resultatet :t valen slider ej mot kärleket till konunsen, ehuru det är riktadt mot vissa åsigter och åtgärder af regeringen. I sinnena råler ingen vådlig jäsning. Preussiska folket örenar med sid, gamla trofasthet mot kroan en fast och-välbetänkt tillgifvenhet för sin konstitutionella rätt. Det längtar efter agar, nödiga för konstitutionens och folksraftens utveckling, statens och skolans beryggande mot inkräktningar från kyrkan, samt ett lagenligt undanrödjande af det motstånd, som den ena faktoren af representaionen (herrehuset) hittills har ställt mot lessa önskningar. Ingen regering, som i lessa afseenden sälter sig emot nationens yehof, blivi stånd att befrämja kronans och andets intressen, helst Preussens makt i Pyskland och Europa beror af den morali ska energien och således på folkets uppoffALF FP pe Er rr FANA vy ARTO DR 1ETT