Aftonbladet – 4 juni 1862, sida 2

Har demnat det jordiska för det himmelska lifvet: Fan var en god man, Bessy.t Stackars. morbror! Bessy hade, för längesedan glömt hans stränghet och. köld samt såg med saknad tillbaka på deå tid hon hos honom tillbragt. Han hade i:afskedets stund talat om sin kärlek för henne och sin önskan att hon måtte blifva lycklig-och nöjd med sitt kommande lif, och Bessy hade aldrig glömt dessa ord samt ständigt hoppats på att ännu en gång få återse honom och Mary i deras eget hem bland bergen. Och nu var allt så förändradt. Mary var 1 London, och hennes far hade gått all: verldens väg. Du bar väl undrat, Bessy, hvarför jag cj besvarat. dina sednaste bref, sade Mary; Cmen min far var så länge sjuk och jag sysselsatte mig mycket med honom samt bhoppades i det längsta att framdeles få gifva dig bättre nyheter. Men så skulle det ej blifva, och nu hafya vi träffats igen, oc denne ädle manX, med en sidoblick på mr Parslow, var så god och lotvade att bereda dig på milt besök och mildra den första häftiga öfverraskningen.t Hvilket jag ej gjorde, inföll mr Parslow, ty jag är en hård och känslolös gammal skälm och tycker ibland sjelf om att öfverråska folk —en sak, hvari jag ej kan se något ondt, när det går så här oskyldigt till, utan tvärtom; ganska mycket godt; eller hvad säger mr Speckland?? ?Ah, mr: Specklandi4 utropade Mary, Ocksåren-gammal vän; hvars arbete ännu i Aberogwin bär vittne om en stor skicklighet i det yrke han valt. Det gläder mig att träffa er, sir.? De skakade hand med hvarandra, och Mary bemärkte med förvåning huru myc: ket han under de förflutna sex åren åldrats.