Aftonbladet – 4 juni 1862, sida 2

Då ni och Bessy brukade: språka med hvarandra och berätta. sagor — hvem skulle då sagt att ni en gång torde blifva man och hustru? Men det går underligt till i deuna verld, och ni måste lofva mig, hennes gumle vän och vårdarinna att blifva henne en god make: Stephen rodnade starkt och svarade med osäker stämma: ?Ni misstager er, miss Davis — det är min bror, Hugo.? Oh, jag ber om förlåtelse — jag hade så när bytit bort din fästman för dig, kära BessyX, sade Mary skrattande, och hennes kusin tvingade sig att älven småle. Den sednare kände sig illa till mods, och det var minsann Stephens fel och ingen annans; hade han tagit saken på sitt vanliga, lustiga sätt; så skulle hon nog hafva skrattat med honom, men hans förvirring oroade henne och gjorde henne bedröfvad, hon visste knappt hvarför. Stundom smög en sning om något, som hon sökte dölja och glömma, igenom alla deoroliga tankar som upptogo henne, och i detta, ögunblick slog henpe sanningen som en blink. Också rodnade hon; då hon såg upp oc mötte sin fästmans blickar, stadigt fästade på sig. Är du ledsen?4 frågade han. Nej, Hugo, hvarföre skulle jag väl vara det? ! Miss Davis yttrande har misshagat dig? Nej, huru kunde du tro det? Ja, huru kundejag också -tfo det, miss Davis, tiliade han; sSåsom-Bessy Calvertons blifvande make hoppas jag ni tillåter mig yttra min fignad öfver att se eder hos mig: å Miss Davis,räckte honom: handen. ?Bessys blifvande make måste också blifva min vän. Han skall kanske finna i mig