Aftonbladet – 3 juni 1862, sida 3

för mer än femtio år sedan just i vårt land förr än annorstädes. Svarets upprepande medelst en bestämd handling, nemligen genom de under förlidne år vidtagna åtgärderna i dessa skolor, är blott ett förnyadt försök att inprägla detsamma. Affattadt på papperet deremot i största möjliga korthet, skulle detta svar få ungefär följande form, som undertecknad för tillfället sammandragit ur en derom tryckt skrift till gemene mans tjenst. Jir Pedagogiska föreningens diskussion om skoljymnastikent 1856. Bihangen 1, 2, 3, 4, 5. 1) Det gifves intet så gagneligt, att det ej genom förvirrad tillämpning kan omintetgiras. Så t. ex. uti detta hänseende kan man, såsom äfven verkligen skett någonstädes, låta småbarn af 4—35 års Ålder, på vanligt sätt ordnade uti s. k. rotar m. m., börja gymnasticera, ehuru genom rörelsernas obestämdhet vid denna späda ålder föga resultat vinnes deraf i förhållande till besväret. Så t. ex. kan man, såsom äfven verkligen skett, låta efter det krångliga kungliga svenska exercisreglementet småpiltar af 7—8 år ezercera, nemligen öfva geviirshandgrepp, ehuru alla veta eller borde förstå, att vid denna ålders fördubbling dessa samma handgrepp inläras ojemförligen fortare, lättare och varnktigare. å t. ex. kan man, såsom äfven verkligen skett, låta 10—12 åriga svaga gossar börja fälkta med de svåraste slag al vapen, ehuru den råaste boxare vet, att ju mindre rörelserna af detta slag äro, desto farligare för motståndaren, men äfven desto svårare och mera ansträn ande, och att sällan någon kan anses så fördelaktigt bildad att han är tidigare rapenför än nära tjugotalet. Allt detta och andra lika orimliga saker hafva verkligen skett, ske och skola ännu länge ske. En förnuftsenlig progression är i detta afseende ett ord, som tills vidare tyckes hafva förlorat sin betydelse. 2) Den bästa fulländningen af hvarje genom menskligt arbete vunnen f vdel är att förenkla dess ernående. Vid kroppsötfningar i folkskolan vinnes detta mål lika litet nu, som vid de redan år 1810 i Skåne genom utför.iga försök ådagalagda fakta, utan att afstå från de njetpmedeh som ärolärdomsskolorna förbehållna. Folkskolan har, med ett ord, icke medel att bygga gymnastiksalar, och ännu mindre medel att aflöna egentliga gymnastiklärare. Det tyckes, att oaktadt ett halft århundrade sedan dess förflutit med rådplägningar och olika förslager, den då använda metoden måtte vara icke allenast den bästa, kortaste och enda rätta, utan till och med den enda möjiga. Bland dess antaganden voro nemligen följande tvenne begripliga för hvar man. a) Folkskolorna behöfva inga gymnastiklärare ; de kunna ganska väl undvika dylika, om de deremot bekomma för dem särskildt afsedda och anbeJallda trgekta rörelseföljder (gymnastikschemata), hvilkas rätta utförande kan ledas eller öfvervakas af hvarje duglig utexaminerad folkskolelärare, eller på landet af närmast boende nyktra indelta soldat; om han af gymnastikläraren i stiftsstaden fått en kort undervisning deri. Detta reglerade förfaringssätt är fördelaktigare och mera etryggande än en halfkunnig gymnasts egenmäktiga förfarande, som merändels urartar till gagnlöst eller skadligt konstmakeri. db) Egentliga gymnastiksalar behöfva folkskolorna ej heller, om deras skolsalar göras 3:ne alnar högre än ett vanligt boningsrum (jfr den elfte punkten i Göteborgsmötets program), ett vilkor, som möjliggör att i sjelfvå skolsalen utan intrång inreda tjenlig gymnastikredskap i samband med hvad som förer till den för läsningen behöfliga inredningen. Sålunda åstadkommos i Skåne vid början af århundradet genom enskilda godsegares och presters hägn 1 några folkskolor ändamålsenliga kroppsöfningar, utan särskilda aflönade gymnaster och utan att ega särskilda gymnastiksalar. Det är just folkets barn som mest älska dylika öfningar. Jfr Santessons Folkskolegymnastik 1859. För lärdomsskolornas ungdom deremot måste kroppsöfningarne i mån af tilltagande lästimmar och tilltagande svaghet alltmer öfvergå till en mellanart af sjukgymnastik, afseende att med mesta möjliga tidsbesparing förskaffa en lindrigt afmätt motvigt till dessa menliga omständigheter. Nära en tiondedel af denna vekliga, blodlösa (aneemiska) ungdom uthärdar blott verklig sjukgymnastik, enligt hvad läkarebetygen vitsorda, stundom ej ens sjukgymnastik. Dyckligtvis för landet är dock folkets barn det vida öfvervägande antalet. I den som förebild ansedda nya elementarskolan voro under förflutna vårtermin från gymnastiköfningar 7 proc. befriade på grund af läkarebetyg. I Jakobs och Johannis förenade folk-, frioch fattigskolor blott 3 proc.. flickorna inberäknade. Folkskolan allena kan gifva friskgymnastiken framtid, eller måste den (gymnastiken) ur allmänna undervisningen småningom försvinna såsom hvarjehancda andra öfvergångsfenomener. Föratt göra hvad i min förmåga stod, att ännu en gång, efter långa tider, visa hvad resultat det omtalade äldre förfaringssättet gifver, nemligen för-att visa hvad man förhållandesvis med ringa medel i folkskolorna verkligen kan ernå och hvad man icke kan vinna, antog undertecknad 1861 ett förslag af föreståndaren vid ofvannämnda skolor, att med dertill afpassad gymnastikinredning förse det då utvidgade skolhusets ena lärorum, på det vilkor från min sida, att jag äfven skulle ordna ett dertill lämpadt rörelseschema för den ganska talrika skolungdomen. Direktionen visade undertecknad det förtroendet att antaga förslaget. Gymnastikinredningen utfördes under förflutna Hösttermin. Ej ott skolföreståndaren utan samtliga lärare och rinnor hafva med den största välvilja bidragit till inlärandet af besagda öfningsschema, hvil ket de nu följa. Några enkla väggtaflor dertill äro ännu ej färdiga. Hvem som behagar kan nu öfvertyga sig huruvida, i förhållande till de förhanden varande medlen, öfningarne äro tillfredsställande, d. v. s. om de äro rätt ordnade efter nuvarande gymnastiska fordringar, om de förlöpa med tillräcklig liflighet och nödig ordning till undvikande af olycksfall o. s. v. Då för öfrigt förändrade förhållanden, såsom lärareombyten m. m., kunna i viss mån inverka menligt på kroppsöfningars ledning, såsom på läsningen, anser sig undertecknad böra anmärka, att årlig inspektion af någon sakkunnig måste för så stora skolor förutsättas. Det inses lätt, att ej samma schema kan alldeles oförändradt passa till alla skolor, små och stora, äfvensom att samma inredning ej kan passa lika till alla salar. Kortheten förbjuder att här närmare utveckla metodens enskildheter. Men om ej denna enkla och billiga metod duger, så är det blott ordmakeri att tala om folkskolans kroppsöfningar. Skulle likväl någon annan (gymnast, läkare, militär eller skolman) anse sig kunna föreslå något derifrån väsendtligen afvikande och framför allt bättre (enklare) medel, så är det hans skyldighet att liksom undertecknad med utsatt namn detsamma förelägga. Det tordeej behöfva tilläggas, att af ofvanstående följer äfven att undertecknad hörer till dem, som anse det äldre förslaget af 1812—1828, att genom lag efter skolålderns slut obligatoriskt stadga öfningarnes fortsättning och tillämpning genom exercis m. m. vissa söndagar vid kyrko