Aftonbladet – 3 juni 1862, sida 2

Jag är ej i tillfälle att motsäga er. En gång hyste jag åtskilliga farhågor och tvifvel om att ni skulle -blifva en god make, men de -försvinna dagligen. Jag ämnar ej afsäga mig er vänskap, sir, jag skall slutligen vinna den; och när ni blifvit gift med Bessy, så ämnar jag mycket ofta helsa å er, om ockå blott för att få disputera itet.s Men vid dispyter förlorar man ofta sitt lugn, och sitt goda lynne. Ah, ni vandrar på dygdens väg nu! utropade pastorr; Sni som följer med Bessy i kyrkan ... : .Jag skulle följa henne hvart som helst.4 Ni vill väl ej påstå att det blott är för hennes skull som ni går i kyrkan, min unge vän? Ni medför väl ej dit edra verldsliga tankar och åsigter 24 Ähjo, ibland — efter sanningen måste fram:? Det kan i så fall aldrig gå er väl. Hugo skrattade. : Sjelfva er kärlek kan blifva er olycka, om ni sätter den högre än allt annativerlden. Kärleken är för mig något så nytt, sade Hugo; den är en känsla som jag aldrig förut erfarit, som jagar bort alla dystra tankar och gör sig mera mottaglig för nya intryck, skapar en ny verld för mig ochskall till slut göra mig till en ny och bättre menpiska. 4Väl taladt. Det är på minära glädjande att höra ett verldens barn, en trettio års man tala om kärleken med all en ynglings hänförelse.s Ni ville kanske att jag skulle blygas för mina känslor?? tGud förbjude det! De hafva redan för