Aftonbladet – 3 juni 1862, sida 2

att det låge något olämpligt deri, att kandidaterna inför valmännen framlade sina åsigter, då ju i detta fall, likasom i detenskilta lifvet, de som gifva ett uppdrag väl böra känna sitt ombud. Instämde derföre med hr Sohlman i uttryckande al den önskan, att saken må så snart som möjligt komma till kretsarne. — Slutligen ville talaren begagna tillfället att uppkastaden frågan, huruvida det icke vore lämpligt att de blifvande riksdagsmännen under pågående riksdag satte sig i någon närmare beröring med sina valmän för att inhemta deras tankar i förekommande frågor, der sådant kunde anses önskvärdt. Medicinalrådet Carisson fann den siste talaren ej ha rätt uppfattat hvad han velat säga då han sednast hade ordet. Han hade i afeeende på kretskomiterna icke menat något annat än hvad som sedan blifvit närmare och mera bestämdt utveckladt af hrr Sohlman och Schwan, anseende han hufvudändamålet med valförberedelserna vara, att röster ej komme att gagnlöst bortkastas. Hvad vidkomme kandidaternas uppträdande för att framlägga sina åsigter, så ansåg talaren väl önskvärdt, att i kretsarne diskussioner bragtes å bane om vissa vitalfrågor, rörande hvilka kandidaterna då äfven kunde blifva i tillfälle att yttra sig. Hvad talaren ansett olämpligt, vore sådana interpellationer i speciella frågor, som åtminstone i en valkrets framställdes under förra valrörelsen af den person, som vid kretsmötet fungerade såsom ordförande. Instämde med hr Schwan om hvad som nu borde tillgöras. Expeditionssekreteraren LovEN ansåg att det visserligen skulle kunna anses bäst, om valmännen uppställde ett program och anmodade dem, som ville representera de deri attryckta åsigterna, att anmäla sig; men då detta icke gerna läte sig göra, ansåg talaren den utväg med afseende på kandidaturen, som här blifvit antydd och hvilken närmast öfverensstämde med hvad som egde rum vid förra riksdagen, vara den lämpligaste, den utvägen nemligen, att valmännen sjelfve vid kretssammanträdena uppgåfve personer, som de önskade måtte inför dem uppträda. På detta sätt Hlefve allas rätt bevarad. — Att riksdagsmännen skulle under pågående riksdag hålla möten med sina valmän, fann talaren icke möjligt, då riksdagsgöromålen i hög grad toge representantens tid och uppmärksamhet i anspråk. Medgaf dock, att det understundom kunde vara för representanten önskvärdt att erfara sina valmäns tankar. i förekommande frågor. Advokatfiskalen Rypavist ansåg det af.hr Schwan föreslagna beslut vara det enda som vore praktiskt och på samma gång fullt rättvist. Man borde lemna valmännen fria händer att taga saken om hand i kretsarne, der först den politiska diskussionen komme att börja. Ginge man längre kunde det måhända inträffa att besluten icke hade någon påföljd. Magister SoHzLMAN anhöll om framställandet af två propositioner, den ena ende af 3 personer för hvarje val att sammankalla valmännen i kretsarne, och den andra, om uttryckande af den önskan; att distriktskomitterna må sätta sig i beröring med hvarandra för undvikande af kollision i afseende på personer 0. s. v., samt att bestyrelsen för första valkretsen måtte taga initiativet till åvägabringande af ett sådant samband. — Hvad vidkomme den framkastade frågan derom, attriksdagsmännen borde under riksdagarne sätta sig i beröring med valmännen, för att inhemta deras tankar i förekommande ärender, så kunde talaren icke biträda ett sådant förslag. Man finge nemligen icke förbise, att riksdagsmännen, enligt vår grundlag och våra konstitutionella begrepp, äro svenska folkets representanter, men ingalunda ombud, förpligtade att handla efter erhållna instruktioner, meddelade af valmännen, såsom fallett. ex. förr var i Ungern, der riksdagsmännen ofta i hvarjehanda frågor måste uppskjuta att rösta innan de inhemtat bestämda instruktioner från sina komitater. Deremot ansåg tal. att det vore af vigt, om här kunde uttryckas den önskan, att ifrågasatta kandidater måtte framträda och afgifva en polisk trosbekäonelse, och tal. såg för sin del gen olägenhet deri, att valmännen, om de funne kandidaten icke ha vidrört eller icke nog tydligt uttalat sig angående en eller annan vitalfråga, tillsporde honom derom: Sannt vore, att visserligen understundom en enfaldig kan fråga mer än många kunna svara på, men en förståndig kandidat funne nog utvägar att värja sig emot ett sådant missbruk af interpellationsrätten, som i sig sjelf ej vore att förkasta. Notarien LJUNGBERG erinrade, att han i fråga om beröringen mellan riksdagsmännen och valmännen under riksdagen blott velat framkasta en tanke till begrundande, ej väcka ett förslag, öfver hvilket det kunde komma i fråga att besluta. Kunde för sin del icke finna annat än att det vore lämpligt om representanten kunde inhemta och vinna stödet af sina valmäns opinion ien fråga som rörde t. ex. en väntad vigtig fördel eller en befarad våda för den stad han represeoterade. Smedsåldermannen FAGERBERG förordade sakens hänskjutande till kretsarne så snart sig göra läte. Fabrikören BErGsrröm, som ansåg önskvärdt att diskussion om vitalfrågor bragtes å bane inom kretsarne, och anhöll om proposition på uttryckande af en sådan önskan, fann ej nödigt att något initiativ till samband: mellan kretskomitterna skulle utgå från första kretsen. Sedan derefter diskussionen förklarats slutad, beslöts först enhälligt att nu utse 3 personer inom hvarje valkrets, med up drag ET SAGE KVETjG a CF Wer