Aftonbladet – 2 juni 1862, sida 2

som båda äro unga, tillade hon då hon såg hans panna mörkna. ) Ett år i dag — således blir den 22 April j18— vår bröllopsdag, Bessy Calverton, sade den noggranne Hugo. i Men. . Men du har ju ejelf utsatt dagen, och det lär ou afejordt4, afbröt han litet otåligt. SÅr det ej tillräckligt lång tid, Bessy, efter du itvekar och rodnar? Tolf långa månader för ått pröfva den trofasthet som du betviflar? I Nej, jag betviflar den visst icke, utropade Bessy. j; Det gläder mig4, svarade han, det skall (pia mig tålamod att vänta och du skall ej öra ett enda otåligt ord öfver den oförsvarligt långa tid du bestämt. Låt mig få lanse den som ett prof, hvarigenom du vill löfvertyga dig om min kärlek, och detta långa år skall komma att bestå af lyckliga dagar, jag lofvar dig-det. Bessy suckade och hans forskande blickar fästades åter på henne. Fruktar du kanske att din kärlek skall i aftaga, Bessy?4 frågade han. Är det derföre du uppskjutit min lycka till en så afj lägsen tidpunkt? 40 nej, med hvarje dag skall jag hysa mera Orla och tillgifvenhet för dig, jag är viss derpå, sade Bessy med värma. j Han tyckte ej riktigt om ordet aktning, men hon var ju så ung och blyg och skulle naturligtvis tveka att i starkare uttryck yttra hvad hon kände. Hen älskade honom, han !var säker derpå, ty eljest hade hon ej antagit hans enbud, och han hade gjort ett I klokt och godt val. Redan långtinnan han sagt henne det, hade han gjort detta val; under de ledsamma vinteraftnarne, då han arbetade så flitigt och talade så litet, hade han i sitt hjerta ofta tänkt på huru denna