Aftonbladet – 31 maj 1862, sida 3

sin upplös ga honom det r bagel!er rättvis tuktan, utan slår såsom en dekoration F i poetiska glorian, hvilken författaren ulltsom: 3 inra oss om, i ; och genom I litet kan det rt koketteri Ijungfrulighet eller att i det andefattiga, deamerande och chikanerande statsrådet få gonting som skall vara en typ af mandora och högsinnthet, men som i sjelfva verketl. jär en ynklig mes och för öfrigt en onaturlighet, som icke kan ha någon motsvarighet i lifvet. Att någon af detta stycke skulle känna sig CöfverbevisadX, tro vi också näppelicen,l: såvida icke möjligen den syndabocken, som jt blef fäld till närmare 100 riksdalers böter, li derföre att han från sin plats i salongen. yttrade missnöje med pjesen. Alt lasten 1l blir med skärt och allvar näpst är lika stortls tvifvel underkastadt, då man ser det last-1 bara i en låg, hätsk, afundsam och otack-t sam natur icke hindra Gunnarson från att il med sällspord tillgifvenhet omhuldas af alla, Is då smädeskrifveriet — oafsedt de der lösale fraserna, som äro inlagda liksom på klapp, I e Y C t c J f såsom det heter på teaterspråket — vid pjesens slut nästan står med palmeri! änderna, i det den lömske och förhatlige smädeskrifvaren, utan att med någon handling ge bevis om sin förbättring, vinner försoning med alla endast genom ett omanligt lipande och ij ett upprepande af samma skolflickaktiga: jag skall aldrig göra så mer4, hvarmed han redan afslutade första akten, utan attjd hålla ord, hvilket ingen heller nu kan till-ja tro honom. j Stycket lärer komma att uppsättas på enl dansk teater; måhända skall det der rönajf framgång såsom en kuriositet. Det som då jd stöter för hufvudet, skall af den störrela mängden, som icke så nära känner våra 1örhållanden, betraktas såsom intressanta drag, sammanhängande med den svenska nationaliteten; den osmaklige Rolen skall sålunda måhända betraktas såsom den vanliga typen af en svensk poet, 0. s. v. För vår del måste vi inlägga en protest mot detta stycke såsom konsiverk betraktadt. Vi ha trott oss kunna göra det ganska allvarligt, då hr Jolin, som är en gammal teaterfi tare, som varit teaterns litteratör och är lärare vid dess elevskola, har rätt alt fordra en allvarsam kritik och omöjligt kan vädja till öfverseendet, så nybegynnande dilettanten. Det ä någon vigt, att icke det som är underbaltigt och förfeladt får oemotsagdt gälla s mästerverk, ty derigenom skulle smaken efterhand vridas så mycket på sned, utt när. efter denna faltiga öfvergångsperiod, en bättre tid komme med gedignare kosstverk, så skulle publiken möjligen kuonat iörlora allt sinne för det som bättre är. Svenskt Biografiskt Lexikon. Nyföljd. Fjerc bandet. Örebro, N. M. Lindhs boktryckeri 1861—62. Den nya följa? lefnadsteckningar öfver märkvärdiga svenska män, hvaraf detta band utgör en fortsättning, afser, som bekant, dels att komplettera uppgifterna i de förut lemnade biografierna, dels att meddela nya sådana som ej varit inrymda i den första serien. Delen innehåller ej mindre än omkring 150 sådana fullständiga eller supple mentära uppsatser, omfattande boksiäfverna F. och G, de flesta af ett mycket intressant innehåll. Nästan alla tidehvarf i vår his ria hafva här sina representanter eller b på något sätt belysta. Man finner här blott de stora personligheterna, som utg hvad Emerson kallar ?representative 1 och som skyldra i historien, utan äfven obe-j märktare namn som historien aldri : ner, men på hvilkas axlar de representerande herrarne ofta stå, män som utgöra vårt lands ära och män med ett fläckadt nämn, — Birger Jarl och lapp predikanten Fjellström, patrioten Frietzky och ridskrifvaren Grevesmöblen. Bland de intressantare bidragen äro de som låta oss kasta en blick ininågon verksamhet hvaraf vi numera endast skönja spåren — stora kraftiga spår stundom — men? hvars första idkare nästan ända till namnet försvunnit. En sådan är t. ex. den efter J. H. Schröders anteckningar författade uppsatsen om Johannes Fabri, eller Joh. Smedia som han också kallades, den förste svenske! boktryckaren. En bok hade visserligen re-? dan 1483 blifvit tryckt i Stockholm af Jo-3 han Snell, men denne befann sig här endast! 1 f g som resande, och först 15 år derefter finner man ett fast boktryckeri etableradt i Stockholm. Der trycktes 1495 Breviarium Stren! genense? och Joh. Gersons ?Bok af Djäfvulsens frästilse? ?per Johannem Fabri.? Följande året tillhörde tryckeriet hans enka, Anna. På titelbladet till. Upsala-breviariet, tryckt 1496, står nemligen: Holmiee, apud viduam Johannis Fabri?: En välbekant penna, som är särdeles för trogen med våra häfder, om hon ock stun-; dom i sina hypoteser synes oss väl djer har till det förevarande häftet gifvit flera undersökningar om några a ryktbarare familjer. fe den stora Fo bungaslägten egnas särskilt några på intressant stoft rika blad. Utom den stora jarlen sjelf möta vi I här Birger Brosa, svärfader till konungar I och själf konungars vederlike, vestgötac c lagens författare Eskil lagman, or Jarls far; Magnus Minnisköld (såsom fö vill ha detta namn skrifvet i stället för det hittills brukliga M. Månesköld); Ulf Fasij, och hans ton Junker Carl m. fl. Dessaj, folkungars underligt klingande tillnamn och ja ha föröfrigt gifvit de lärda anledning !