Aftonbladet – 30 maj 1862, sida 3

VN EA EA MOTA uraktlät att vid lämpligt vite förelägga tr Lundström att ställa sig befallningen till efterrättelse, och detta ehuru justitiekansleren är enligt sin instruktion berättigad att i dyl:ka fall förelägga viten. Åfven nyssnämnde )åminnelse åtlydde icke hr Lundström och i två år lemnades han derefter i ostörd ro af justitiekansleren, till dess öfverdirektörsembetet vid landtmäteriet inkom med förny: anmälan i frågan. Enär hr Luodströms beteende icke längre kunde rubriceras såsom en försumlighet, eller vållad af brist på tid, utan såsom en uppenbar trotsighet r;ot justiuiekanslerens befallning, så torde man taga för alldeles gifvet, att justitiekanslercn au ändtligen vid högt vite ålade hr Lundström att förklara sig. Men så skedde alldeles icke! Under den 24 Maj 1859 afläts slutligen en ay skrifvelse — den tredje i ordningen under loppet af 24, år — hvari hr Lundström Ielt amikalt erinrades om skyndsamt insändunde af det äskade yttrandet?. Denna åtgärd tog skruf -— förmodar väl läsaren. Visst icke! Hr Lundström bibehöll sin fasta hållning, hvilken gjorde så djupt intryck på iuatitiekanslern alt han derefter i åtta runda månader tåligt öfvervägde hvad med en så ordkarg domare skulle göras. Ändtligen den 6 Febr. 1860 förelades denne vid vite attförslara sig är väl läsaren fullt förvissad om? Nej, visst icke. Hr justitiekanslern uppgaf a!lt hop v om att sjelf kunna imponera på den tredskande domaren, ehuru just det synes hafva bort utgöra en ambitionssak för konungens högste åklagare, just för att upprätthålla det höga åklagarekallets anseende. Uti ett under sistnämnde dag aflåtet memorial, anbefaldes advokatfiskalsembetet i Skånhofrätten att anställa åtal mot hä höfding Lundström, hvilken slutligen ett år och åtta månader af kofrätten fälldes til — 30 rår böter. Samtidigt dermed, eller kort derefter, blef bemälde domare af den Skånska hofrättens president anmäld till och erhöll den 28 sistl. Januari nord stjerneorden, 1(vilvelsutan såsom Suppmuntrantill vidare framsteg. Det torde böra tillägs, att samma bötesbelopp. hvartill hofrätten slutligen fällde häradshöfding Lundström, nade justitiekansleren kunnat ådöma honom i fall vite för uraktlåten förklarings ineö dande blifvit hr Lundström förelagdt uti: dra påminnelsememorialet; och då det ynas, att när ändtligen en allvarligare hållning iakttogs, och den genast medförde god verkan på den tredskande domaren, så h: det utan tvifvel för exemplets skull varit syttigt om justitiekansleren sjelf i första rummet begagnat den makt, som instruktionen tilldelar honom. Det lärer ock — en! nvad vi i justitiekansle peditionen eri: — höra nästan till o.dningen att ett stort antal klagomål ölver domares försumlighet vid expedierandet af ingifna skifteshand!i gar, från landimäteristyrelsen inkomma, ka klagomål naturligtvis af vederbörande domare allt mindre skola ktas, då justitiekansleren, såsom ofvan anförda exem ye utvisar, i åratal visar undseende och liter hareellera sig. AÅfven i en annan fråga, och derill en ingalunda ovigtig principfiåga, har ju ti iekansleren bevisat sin långmodighet. I rö lednivg deraf att landshöfdingeembetet i Upsala län meddelat arrendatorn af landslötdiogen grefve Sparres egendom Brogårc tillståndsresolution å idkande -f bränvins. bränning, äskade justitiekansleren den 17 December 1860 upplysning af nämnda cmbetemyndighet om och på hvilken grund herörda resolution blifvit lemnad. Två d derefter af Jandshöfdingeembetet cCer äskade för en. Uti kort derefter algilvet nytt memorial infordrade ju:titiek: ns leren ytierligare förklaring, hvilken ock nö; dagar, sednare af lendshöfdingeembetet n rddelades. I sammanhang derined upplyste nämnde embete, alt då arrendatorn af gård, som i denna eg ap visat sig va Mantalsskrifven äfven för året 1861, anv ält sig till u e af bränvins i Brogård från den 15 Februari Mars samma år, så hade landshöfdinge: mset, elter sin uppfattning af den gålla.de förordningen, icke kunnat vägra bifall til den gjorda n. Omv nu justitiekan-le så är det uppenbart enast bordt mot nämnda embete fvöras måtte, om ärr 2 landshöfdi astillverk denna med arrendatorn innevr ningat e ädan var b leren pskof med fallande, hvilket först nyligen ske motiveras deraf, att han velat afbida utgången af landsfirckal Askeroths åtal imot greive Sparre; ty detta afeåg blot: elt förment förhållande, att bränvinsbränni ård egentligen bedrefs för grefve fparen nytta, och huru är detta åtal blifvit afejordt, hade derigenom frågan om lagligheten af landshöfdingeembetets tillståndsresolutioner för bränvinstillverkning vid Erogård icke varit afejord. Vi anse såk des att juslitiekansleren äfven i detta ä viset en långsamhet, som är kla rd, enär, såsom ofvan anförts, principfrågan hyde bordt så skyndsan t som möjligt äfgöras och landshöfdingeembetet ej onödigtvis försivas i en obehaglig ställning. Rättvisan fordrar dock det erkännande, att om justitiekanslern ådagalagt alltför stor lånomadiohat allan mad andia ord. icka mm Ar mr om metn Per