Aftonbladet – 30 maj 1862, sida 3

Jusiitliekansloreps långmodighet. Regeringsformens 27:e ålägger justitiensleren att 7å konungens vägnar hafva lisyn öfver rättvisans bandhafvande och i sådan egenskap beifra fel som af domare och embetsmän begågna blifvit.4 Den för samma roende-embetsman särskildt utfärdade instruktion förpligtar honom derjemte, att foga skyndsam handläggning vid alla de mål och ärenden som till hans åtgärd komma.? Oaktadt dessa föreskrifter äro ganska bemda har tid efter annan klagan försports fver justitiekanslerens ådagalagda långsamhet vid hanuläggningen al till honom inkomna klagomål. Man har velat härleda densamma, dels från ett allt för långt drifvet undseende, dels från brist på energi, dels från bestyren om en vidlyltig enskildt ekonomi. Härmed må nu förhållandet vara huru som heldst, så är det obestridligt att om ett ansvarsfullt och inflytelserikt embete icke skötes med nit och allvar, så förlorar det i anseende, och följderna deraf ligga nära förhand. Men skall ftilläfventyrs invända att det