Aftonbladet – 30 maj 1862, sida 2

Intyie:se 1 vart land är ait se, huru då en prost eller annan kyrklig matador uppstämt ett, om ock aldrig så oskickligt och rått affattadt anatema, en hel serie af till kontraktet hörande eller eljest närmast i ordningen kommande prester ansett sig pligtskyldigast böra deri instämma eller uttala sig i samma tonart; men att då undantagsvis en prest vågat bryta isen och uttala sig emot hela ostracism-tillställningen, åtskilliga genast visig färdiga att följa honom i spåren: Vi skoa med det första återkomma till några utförligare betraktelser öfver denne otillständiga, men. såsom ett litet kulturhi storiskt bidrag märkliga tillställning, men fortsätta först redogörelsen för de afgifna opinionsyttringarne: (Forts. fr. tisdagsbladet.) Enslöf: Lådan kom den 6, afgår den 8 kl. 2 eft. midd. Jag har i ett så sällsynt mål tagit mig betänketid att eftersinna och tillika .med hvardera jemföra och granska hvad vördade embetsbröder ofvanför andragit. Såsom kristligast, klokast och mest sansadt, förefaller mig hvadhr kontraktsprosten skrifvit; dermed iörenar jag mig till alla delar, men godkänner jemväl hvad hrr Linne och Kullberg så träffande uttryckt: det är absurdt. Ostracismen står qvar i häfderna såsom ett vanskapligt hedniskt foster. Bonden, som lät Aristides skrifva sitt namn på skärfvan, hedrade sig icke genom sin simpla omotiverade röst. Det är oss alla bekant, att neologer innehaft högsta säten vid rikets första akademi; att Svedenborgare beklädt biskopsstolar och varit omgifne af lika sinnade konsistorialer, utan att det ena eler andra ledt till alarmerande petitio ner. Allt måste likväl hafva sin utgångspunkt: hvadan må väl detta upprunnit? Thorild skre! en-gång om något, som icke syntes honom för klarligt: den kladdige stuten råmade först. Iöfrigt synes petitionen inebära förnärmande ej blott mot dem som enligt landets lagar skola vaka öfver renlärigheten, liksom de behöfde i petitions väg framskuffas, innan de förmå fullgöra sit åliggande, utan också en förgripelse emot hög: sta makten, liksom den icke vore i stånd att. utan stöd af petitioner från en flock landtpastorer, handhafva sitt höga kall .och i laglig vär skipa rättvisa. För min del anser jag tjenligast. att man icke alls Lefattade sig med saken, utar gjorde en tillämpning af skaldens bekanta ord de lärde vände om som — — — Detta är mi oförgripliga mening. Erik Torbiörnsson. Breared:; Lådån kom den 9 Mars på aftonen afgår den 10 i s. mkl. half 8 f. m. Som jag delar kyrkoherden Stendahls åsigt, si instämmer jag ock i hans yttrande. P. J. Hallenborg. Afskrifternas riktighet bestyrker A. M. Cwin. Till h-gvördiga domkapitlet i Göteborg! Underteckade, samtlige tjenstgörande prestmän vår evangeliskt-lutherska kyrkas trosbekännelst af samvete och öfvertygelse tillgifne, hafva me en viss häpnad erfarit, hurusom, bland andra våra dagar förekommande, enstaka företeelser al beklagliga vilifarelser i den från vär kristna kyr kas äldsta århundraden stadgade läran om vå Aterlösares dyra person, en ledamot af vårt stift: domkapitel och lärare vid högre elementarläro verket i stiftsstaden, hr lektor N. W. Ljungberg offentligen framträdt med förnekelse af vår högt lofvade Frälsares gudomliga natur och med sat ser, stridande lika mycket mot den treenige Gu dens väsende, som mot Guds eget ord i det gaml: och nya testamentetsheliga skrifter, såsom vå evangeliskt-lutterska kyrka i all tid, efter he menenutiska reglor, desamma förklarat och up fattadt. Då hr lektorn, vid tillträdet af sitt kon stitorialembete och sin lärngebefattning, likaså väl som någon af oss, med liflig ed förbundit si; att uti den rena evangeliska läran, som i der heliga skrift är uppenbarad och i de antagni symbola, den ändrade Augsburgiska bekän nelsen och de öfrige symboliska böckerna för klarad, till sin död troge: och stadigt framhärd. och ej söka att bibringa sina lärjungar och an dra nägra satser, som deremot strida, så had: man med skäl kunnat vänta, att, efter det h lektorn med ofvan antydda, bestämda förnekels: af vår evangeliskv läras grundartiklar lika be stämdt frånträdt sin afgifva ed, hr lektorn a samvetets och den borgerliga hederns fordringar skulle funnit sig lika mycket nödgad att genas frånträda sinv befattningar i ett kyrkosamfund der edens hela vigt ioförminskad värdighet qvar står. Men då af anledningar, de der för hvarj: redlig menniska säkert skola förblifva oförklar liga, denna väntan ännu svikes, så finna vi Ox så mycket starkare uppmanade att hos högv domkapitlets öfrige ledamöter, hvilka otvifvel aktigt med lika djup smärta som vi erfarit dc beklagliga frånträdandet af de dyrbaraste san ningar, vördsaruw ast anhålla, det åtgärder mått vidtagas, åsyftande att ifrån stiftsstyrelsen oc! läroverket aflägsna bemälde hr lektor, såsom er afgjord fiende mot dessa båda vigtiga ituti ners enda oföorgängliga grandval — vi om sin under kamp och li anden vunna sik; sanningsskatt fra nt vittnande, evangelisk: Ir fira. Oroust och Tjörn i Mars 1862. C. Aug. Heiiman. J. P. Bleman. ÅG 4. OC. Rosander. J. Sörman. a And. Fe. Weltterqvist. N f Ma det lända stiftet och hr lektor Ljungberg I iq till fromma! d L. Lundberg. Carl Aug. Sjöberg. C. A. Ericsson. Carl M. Olsson. N. A. Lindblom. H. Bruhn. Till högvördiga domkaptilet i Göteborg! Fruktlösa hafva alla försök varit, som hittills blifvit gjorda att undergräfva grundvalarna för vår allräheligaste kristna tro, och fruktlösa skole äfven framdeles dessa försök blifva. Med denna öfvertygelse, hvilken vi finna befästad af Herrans egna ord i Matth. 16: 18, kunna och böra likväl icke med likgiltighet betrakta de an fall, som tid efter annan göras mot dess första och förnämsta fundamental artikel, med hvilken alla de öfriga stå eller falla, nemligen den i bi belordet grundade och med våra ev. lutherska bekännelseskrifter öfverensstämmande läran om Kristi gudom. — Och, då sådana anfall nyligen blifvit offenligen gjorda af lektor N. W. Ljungberg, finna vi oss föranlåtne inför högv. dom kapitlet, jemte uttryckandet af våra bekymme öfver ett så betänkligt förhållande, öppet förklara, att vi, med all aktning för hr lektorne ärdom och vandel för öfrigt, icke. kunna anse hans bibehållande på den plats, han ni innehar, förenligt med de billiga anspråk på renlä righet man eger hos en man, som, i egenskap af lärare vid stiftets högre elementar-läroverk. äfven såsom ledamot af domkapitlet deltager i stiftsstyrelsen. Jömte förklarande häraf, erkänne vi med tacksamhet de af stiftets vördade styresman föreslagha och af de fleste bland högv. som lets ledamöter gillade och understödda åtgärder som mot förbemälde hr lektor i detta hänseende redan blifvit vidtagna, och hvilka vi önska och våga Hospas måtte på vederbörlig högre ort vinna det nådiga afseende, som sakens vigt samt kyrkans och läroverkets integritet i så hög grad ÅnnAana FR ÄLLIN. — Wikrnsa . CK den: OK ontralt ir a pad, nknret, I pr