Aftonbladet – 24 maj 1862, sida 3

sen?och JulesEJaninifhafva behandlat Shakespeare, Oeh!enschläger och Scribe; huruledes de ha dissekerat deras arbeten stycke för stycke och med triumferande skadefröjd framdragit den förstes anakronismer, den andres språkfel och den tredjes osannolikheter såsom hutvudresultat af deras litterärt vetenskapliga forskningar, så kan ofvananförda jemförelse, om också iftör minskad skala, användas, och vi böra trösta oss med att det ofta går med nedsablade skådespel som med Aukathors bockar: de slagtades och uppåtos hvarje afton, men stodo äter följande morgon redo att fortsätta iärden. Öm Jolins skådespel skall gå öfver till efterverlden, antingen som cen tidsbild elle prof på nutida dramatik konst i hans land, det kan ingen förutsäga. Det fulländade finnes ej på jorden; det felfria, om det kunde finnas, torde måhända bli mindre underhållande; det går dessutom med mästerstycken som med cremoneser-violerna, de få först sin egendomliga prögel och sitt värde efter hundratals år. Men nutiden bör vara billig i sina fordringar på en komedi, ty när den roar, rörer, öfverbevisar och underhåller i mera. än tre timmar, när den både med skämt och allvar näpser lasten, förenar Nemesis med försoning och visar oss karakterer, hvilkas dramatiska värde icke består i deras oryggliga konseqvens, utan i deras rena mensklighet — då är redan mycket tillfyllestgjordt af det som man kan fordra af scenisk konst. Efter att hafva uppehållit sig länge vid styckets mer eller mindre ga sidor kastar kritikern en slant till författaren, i det att en flytande dialog, goda infall, vackra verser, uppfinning och takt för scenen ej kunna frånkännas honom, Huru många skulle ej anse denna lilla allmosa för ett helt kapital? Öch gifvaren sjelf vet knappast, huru mycket han, emot sin vilja, härmed har tilldelat. Dock — hurn det än må vara — skåll Stockholm och snart hela Sverge se och läsa Smiädeskrifvarent, och hurudan än den allmänna meningen om stycket må utfalla, å skola dock säkerligen de flesta beundra förattarens moraliska mod och låta tiden utvisa om han träffat det rätta, eller om svenskt lustspel är en omöjlighet. Stockholm den 16 April 1862. Senez.