Aftonbladet – 24 maj 1862, sida 2

sak, än det att ej gencst foråra ett svar på sin fråga. Bessy skulle i första ögonblieet lika lätt kunnat svara om ja, men Bessy, som fick besinna sig, var en ti kande och klok flicka, som ej hade mycket tillfälle att nära romantiska åsigter och änslor. Hon hade att välja mellan Choke Street och Seymour Street — mellan El-Dorado och Hugo Specklands lugna, ehurn tarfliga hem. För henne, som var så godt som ensam i verlden, var detta sednare någotsom hon ej borde förkasta, någotsom hon knappt kunnat vänta sig, och som för henne var ett stort steg framåt. Hon var tacksam derför och glad öfver att hon, som var så ringa, dock hade ett rum i ett bjerta som hon trott vara tillslutet för alla, att hon kunnat väcka till lif de i hans bröst så änge slumrande känslorna. Hvad var det väl hos henne som han fann älskvärdt, och hvarför kände hon sig icke fullt tillfredställd af hans kärlek? Hugo hade ej förbjudit henne att omtala deras samtal — kanske han ej tänkt sig att hon behöfde rådföra sig med någon annan än sitt hjerta — och hon beslöt att stiga tidigt upp för att besöka mrs Wessinger, och åt den vänliga, moderliga gumman anförtro sina bekymmer. i Oaktadt den sena timman då Bessy ändtligen inslumrat, var klockan ej öfver sju, då hon oförmodadt inträdde hos mrs Wessinger. tBevara mig, flicka, hvad står på?4 utropade denna, utan att afbryta sitt arbete, eburu. hon öfver glasögonen betraktade Bessy; du ser ju alldeles förskrämd ut. Är det någon fara å färde? Nej, jag hoppas det, mrs Wessinger, sade Bessy, men jag kommer för att fråga er om råd i en sak — ingenting ledsamt, men ... cMen du är allt bra oförsigtig4, armärkte gumman, som går, ensam hit, ehuru det kanske ännu är för tidigt för några spioner att bevaka dig. (Forts.)