Aftonbladet – 24 maj 1862, sida 2

TEATER. på Kongl. teatern af Hr Hedbergs nk, — Den Selinderska truppen på Djurgårdsteatern. Det gynsamma mottagande, som redan vid första representationen egnades hr Hedbergs Blommor i drifbänt, utgjorde ett godt rebud till den framgång detta stycke synes komma att röna. Det förtjenar den också utan tvifvel, ty om än, såsom vi i vår första anmälan togo oss friheten anmärka, ett och annat kan sägas emot sjelfva den konstgenre som stycket egentligen tillhör och om några brister i kompositionen, som man är van att finna hos tendensstycken och som äfven vidlåda detta, så underhåller det icke desto mindre åskådaren i hög grad genom den mängd af väl och naturtroget tecknade genre-taflor som det företer, och genom den komiska prägel författaren förstått påtrycka flertalet af de framställda scenerna, icke minst dem der han går de attackerade missbruken hårdast på lifvet. Såsom vi förut haft tillfälle nämna, utgör stycket en teckning af huru det gått till och fortfarande på många ställen — om än lyckligtvis icke numera öfverallt — går till i fruntimmerspensionerna. En anstalt för bibringande af en yttre ?dressyr?, såsom författaren oförblommeradt kallar det, af några ytliga sällskapstalanger, af konsten att stå, gå, sitta och röra sig så som det passar?, i stället för en verklig uppfostran, i stället för något verkligt själsodlande vetande, i stället för sunda begrepp om lifvet och dess pligter, sådan är den helpension för unga tlickor, i hvilken författaren införer åskådaren. Det vill synas som författaren, äfven under antagande att en pension kan vara vida annorlanda beskaffad än mlle Palmos här tecknade, temligen obetingadt förkastade hela systemet med de s. k. helpensionerna, der en svärm af unga flickor kaserneras?, aflägsnade från alla hemmets välgörande inflytelser; och det kan icke nekas, att med systemet äro oskiljaktigt förbundna åtskilliga olägenheter, beklagliga nog. Huruvida det icke likväl är i viss mån oumbärligt, är en annan fråga, som det skulle föra oss för långt att här söka utreda och besvara. Kastom i stället en blick in i mlle Palmåns pension. Föreständerskan sjelf är ett medelålders fruntimmer med mycket tvifvelaktig kompetens för lärarekallet, men med ett inställsamt och li de väsen i förhållande till sina elevers föräldrar och målsmän, isynnerhet de rika och betitlade. Mot dem som äro af henne beroenda är mille Palmen deremot despotisk och pockande. På läpparne bär: hon fromhet och sträng moralitet, men i sina bandlingar ådagalägger hon temligen lösa grnnds och Iå ten lätt nog maka åt PREV boat ST SCART SO dr RSS STANS NARE