Aftonbladet – 23 maj 1862, sida 2

våt gifva, ehutu Stephen påren gäng slutade upp. att..besöka kyrkan, utan :i stället stannade hemmasoch talade med:Hugo om verldsliga saker; En söndagsafton, ungefär fjorton dagar efter det i föregående kapitel berättade samtalet mellan Stephen och Bessy; inträffade en omständighet som Bastigt gar den sednares tankar en annan riktning... Vintern hade på allvar begifvit sig på flykten; -och de Tattiga fruktade ej mera att dö af köld eller hunger, . Bessy, Lucy och hennes mor hade i kyrkan träffat mrs Wessinger, som följt med dem hem och söm, då hon fäwurligtvis ej hade. något arbete .med sig, i stället gest;kulerade med sin -bönbok, medan hon predikade för Hugo omhans envishet att vandra på den väg, som icke god är; under det att Hugo hela tiden förde gravernålen med fördubblad ifver. Det kan aldrig gå er väl, Hugo Speckland, det har jag ju sagt hundrade gånger. Och alla de penningar, som ni förtjenar med söndagsarbete, skola:göra er mera sorg än glädje, lita på-det. Förvandlas kanske till mossa och torra löf som--trollens. skatter! inföll ; Stephen. Det vore just rätt åt honom.4! s CHar jag ingenting värre att frukta, sådär jag nöjd, svarade Hugo. Det är just (det ni har, någotBvida värre, unge man. : 1 tMin bästa fru4, sade Hugo och steg upp, jar måste bedja er spara edra förträffliga moraler till en lägligare tid. Jag har nu slutat mitt arbete och mer än det3 i afton slutar en långvarig strid. Med Guds bjelp skall denria dag blifva a glad ag Jag stall nu gå ut och röra på mig.4 FIP cs lnsani? döågade brotrtar e Ja. Du vet att jag är en björn och