Aftonbladet – 23 maj 1862, sida 2

ej heller så när den första veckaii var förbi; ty sedan tyckte sig Bessy. märka att han var lugn eller undergilven, eller-i ettdera fallet nöjd med sin lott. Ock dock kände hon sig så nedslagen, som om ljuset flytt från hennes: stig, hoppet från hennes hjerta. Hon tyckte sig hafva förlorat, hon visste ej hvad, hon ville ej veta det., Om, hon fv hade byggt sina luftslott och en kall vind blåste omkull dem, hvem förstod: väl kennes smärta för det? Hon kunde ej förstå den sjelf, ty hon öfverlemnade sig ej deråt; icke en gång i sin egen tysta kammare, ped dörren stängd för helå den öfriga verl en. : Hon hade lärt sig inse dåraktigheten at de ungdomsdrömmar som vi stundom taga för verklighet, och denna lärdom gjorde henne kanske godt. Bessy skulle dock gerna velat veta hvaruti Stephen Specklands motgång bestod; det rörde visserligen. ej :hexine, det förstås, men ändå — hon undrade derpå, och hane uppförande gaf henne ej nyckeln till gåtan. Hvarför hade han,just talat vid henne om sina felslagna förhoppningar? Var-det kanske emedan hon vår yngre och känsligare, emedan han räknade på hennes deltagande och var säker på att hon ej. skulle, ekratta åt honom om hn förråddehur djupt han kände en sorg. eller motgång. Men hvarföre skulle hon oroa sig öfver något som så litet tycktes bekymra Stephen? Tiden går; lidanden försvinna i dess spår eller qväfvas af arbetet och näringsomsorgerna. Bessy hade hvarken tid eller skäl att blifva blek och sorgsen eller försjunka i onödiga grubblerier, och således sydde hon lika flitigt,somiförut på sina tygkängor, skämtade och log som förr och glömde ej heller det goda exempel hon lol