Aftonbladet – 21 maj 1862, sida 2

Det skall jag kanske säga er en annan gång.4 eMen... Men jag har brådtom nu, och ni får ej hindra mig i mitt arbete. Det tillåter jag aldrig4, sade Hugo häftigt, ungefär såsom han alltid tilltalat henne i början af deras bekantskap. Bessy vände sig hastigt bort, nästan böjd att påminna mr Speckland det han, och icke hon, begynöt samtalet. Han hade ju ett förfärligt svårt lynne, denne Hugo. Om hon skulle komma att bo vid Seymour Street till dötldagar, så kunde hon dock aldrig: lära sig att hålla af honom, ty hans frånstötande sätt afhyste alla vänliga känslor. Hon un: drade i sitt sinne höru han skulle vara om han ej alltid hade såmycket arbete; kanske skulle han då vara mera lik Stephen, honom som hon tänkte så mycket på och som hon så allvarligt bjöd till attutestänga ur sina tankar, och som så mycket bidrog att öka trefnaden i hemmet. En afton kom han -hem. med goda nyhe-ter. Nu skulle han komma sig upp i verlden, sade-han. Gamle Simmons har ändtligen fått ögonen öppna för mina dygder och fullkomligheter, fortsatte Han. Förste maskinisten har tagit afsked öch Stephen Speckland får intaga hans plats med lön af femtio shilling sterling i-veckan. Hverå vill vara den förste att lyckönska mig? Hugo lemnade genast sin plats och räckte brodern handens: ss Jag, som så länge spått att du aldrig skulle få högre lön än trettio shilling, bör! väl vara den förste att önska dig lycka. Tack, sade Stephen och tryckte hjert-. ligt hans hand. sOch förlora vu inte den här platsen ge