Aftonbladet – 21 maj 1862, sida 2

att klappa fortare än det borde; och i hans ylterliga brist på egoism låg något tilldrapande, något, som äfven då hon var barn RR henne till hans förmån. Hon kände att han redan var henne som den käraste broder, då det deremot skulle behöfts en hel lifstid för att lära känna den besynnerlige, allvarsamme Hugo: Efter någon tid kunde ej Bessy vidare erhålla något arbete, och sjelfva mrs Wessingers flitiga hand hade mindre sysselsättning än vanligt... Det blef allt svårare och svårare tider för de fattiga, och den stränga kölden fortfor alltjemt. Bessy började oroa sig öfver bristen på arbete, ty hon visste att Lottys. gåfva ej skulle förslå långt, om hon deraf skulle taga medel till alla sina utgifter; och om denna brist fortfor, hvad skulle det väl i framtiden blifva af henne? Hon tänkte så mycket härpå, att hennes tystnad och allvarsamma utseende bemärktes, tadertigt nog: af ingen mer eller mindre än sjelfva Hugo, som vanligtvis ej tycktes fråga efter någonting i verlden annat än sina träsnitt. Ni är nedslagen, miss Calverton. Tillåt mig fråga om ni fått några ledsamma underrättelser? Nej, mr Hugo, svarade Bessy, men jag fruktar att inom kort få gå här sysslo lös, och det går! inte an.4 CÄr det möjligt att endast bristen på det der ledsamma skoarbetet oroar er? Skulleden kanske glädjamig?4 frågade Bessy, småleende. i Ja visst. Bessy betraktade honom förvånad, och sökte finna förklaringen på dessa ordihans blick, men han säg ej ens upp ifrån arbetet. sHvad menar ni?4 frågade Bessy.