Aftonbladet – 20 maj 1862, sida 2

Skulle man nu vilja försöka ett jemförande slutomdöme öfver de trenne :rmåernas beskaffenhet, så torde den svenska armån i afseende på sammansättningen stå lrämst med dess blandning at yngre och medelålders krigare samt af värfvade och indelia trupper (då man tänker sig de förra såsem eliter), jemte beväring; i Danmark och Norge besiå armberne af pyligen bildade eller under bildning varande rekryter, i det förra landet mellan 22 och 30 år gamla, i det sednare mellan 22 och 27 år. Det tireträde, som Danmark har i truppens längre tjenstetid, torde i Sverge uppvägas genom folkets i allmänhet större fallenhet för yrket samt diseiplinens godhet; Norge står i nämnde hänseenden lägst. De egentliga exercistiderna äro, som man sett, i alla tre länderna temligen lika; men äfven i denna punkt ligger Norge nägot efter. Deremot delar Norge med Sverge det företrädet framför Danmark, att större delen af de värnepligtige — i det förra landet under namn af liniens reserv, i det sednare under namn af beväring — erhåller någon, om än ringa vapenöfming, en omständighet som för nationalbeväpningens genomförande är af största vigt och betydelse.