Aftonbladet – 16 maj 1862, sida 3

Luther oriktigt. Denna uppgift har dock det felet att innehära ett dubbelt missta, (insändaren A. G. O. skulle utan tvifvel på sitt språk ha kallat ett dylikt misstag: ev grof uppsåthz osauning, men vi älska icke det teologiska hatets polemiska stil). Först och främst ha vi icke uttalat någor egen särskild mening i afseende på treenig hetsläran, och detta af det enkla skäl, at vårt blad icke är någon teologisk tidnint och att vi anse olämpligt att allmänna pe litiska tidningar representera och förfäkt: den ena eller andra dogmatiska åsigten. V ha endast uti detta, såsom uti så mång: andra fall, förfäktat den religiösa friheten, iudividens rätt inom samhället och inom de: protestantiska kyrkan att granska och un dersöka lärorna och att anse den ena elle, ndra dogmatiska satsen mindre öfverenstämmande med sund och förnuftig bibeltolkning samt med kristendomens sanna and: ;ch väsende, utan att derföre blifva förkastad eller straffad vare sig af samhälet elle: af kyrkan. Vi ha i öfverensstämmelse häsmed ådagalagt, att hvad särskildt treenigaetsläran angår, med afseende på hvilke Göteborgs konsistorium nyligen velat stäm pl: :n sin ledamot såsom straffvärd kattare, si ra samma åsigter, som yttrats af denne, pi sednare tiden funnit många ansedda, lärde och varmt religiösa förfäktare inom de pro estantiska kyrkorna i Tyskland, Frankrik: ch Holland, utan att d-ssa kyrkor derför: unnit för godt att utstöta dem, och vi kunn: tillägga, att i sjelfva England, der de hög syrkliga teologerna i flera fall uti dogmatisk katolicism öfverträffat sjelfva katolikerna 3) vå den sednaste tiden flera ansedda teolo ser, prester och lekmän, uppträdt med e gemensam skrift, framställande åtskilliga a den teologiska forskningens nyare resultater hvilken hos allmänheten i England väckt ev så stor sensation, att detta bäst vittoar derom. huru djupt man längtar att komma ur det för vatliga och tyranniska tvång, hvari en sty Jogmatism och det dermed sammanhängand: xonventionella skenlifvet i religiöst hänseen ie håller sinnena fängslade. Vi uppträdde sålunda icke till förmån för några egna läro satser, utan endast för att i allmänhet båd: principielt och historiskt bekämpa den, ef er vårt sält att se, okristliga, trihetsocl samhällsfientliga uppfattning, som vill hämmt: all utveckling hädanefter på det religiös: området, och som i den utveckling, son hittills egt rum, icke ser något berättigad: andligt framåtskridande, utan på den ens sidan endast fullfärdig sanning, orubbligt beståndande ortodoxi, ä den andra endast 20 kedja af lögn och djefvulens verk, son ortodoxien krossar och besegrar. När vi: förbigående vidrört de äldsta s. k. allmänn: syrkomötena och kritiserat dem, så var de: cke för att gendrifva dena ena eller andr: if de derstädes antagna satserna, utan fö: alt visa, att dessa möten icke voro af en såjan beskaffenhet och karakter, att derigenom någon särskild beståndande auktoritet kunde tilläggas dem, hvilken allt framgent kund åberopas för att göra inskränkningi den frit skriftforskningen och befalla den teologiske vetenskapen att göra högeromvändning (er rörelse, som den preussiska hofpietismer gerna velat kommendera för vetenskapen j allmänhet). Vi ha också endast med anledning af insändarens hänryckning öfver de: Niczenska mötet, ådagalagt, huru man unde: ifrågavarande tider för en temligen onyttig dogmatisk spekulation, som utbildade sina ärosatser affornjudiska och platoniskt-alexandrinska elementer med en svag tillsats a! bibliskt-kristliga, lemnade ur sigte det kristliga lifvet och åtskilliga läror, som lågo det kristliga medvetandet ojemlörligt mycset närmare, och huru man specielt egnade mycket skarpsinne, mycket strid och kif åt en hop subtiliteter i trinitetsläran, i afseende på hvilka det genom den nyare vetenskapliga forskningen är alldeles ovedersägligt lagdt i dagen 4) att de sålitet kunna görs anspråk på absolut ofelbarhet, att de tvärtam endast utgöra en fortsättning på de speazulationer, som den förkristliga verlden, isynaerhet den alexandrinska religionsfilosofien så mycket hade tagit i anspråk. Ett yttrande af Luther i en predikan på Trinitatisfesten hade vi anfört i transsumt, orlagrannt såsom vi först funno det hos en tysk teologisk författare, o) men denna sam mandragning deraf har icke i ringaste mår örändrat dess mening, hufvudsakligen endast uteslutit en mellanmening, som icke stod i omedelbart sammanhang med det öf riga. 7) I sammanhang med omförmälandet af de strider, som egde rum för fastställandet a! dessa den dogmatiska trinitetslärans detal. jer, var det som vi vidrörde den omstän digheten, att Luther funnit åtskilligt deri stridande mot förnuftet. Det ena af de ci tater vi härför anfört vill insändaren jäfve på den grund, att det förekommer uti er predikan på Marize bebådelsedag och när mast rörer Kristi öfvernaturliga födelses). 3) Så är t. ex. den gamle episkopale teologen G. Bull, en äkta representant af den dogma: tiska försteningen, i fråga om den äldsta dogm: bildningen långt mera katolsk än katolikernas berömde dogmhistoriker Petavius, hvars historiska samvete icke tillåter honom att förneka att under tiden före det nicenska mötet flerehanda sins emellan och med detta mötes beslut olika uppfattningar efter hvarandra gällt såsom ortodoxa. 1) Se bland annat C. F. Baurs väldiga arbete