Aftonbladet – 9 maj 1862, sida 2

och glömmer mitt hem och de mina. Godt, ni är ännu en.? Ännu.en?? upprepade Bessy. Ännu en som missförstår mig. Ett par gånger har jag försökt förklara mitt uppförande, och man har för en stund åhört mig med godhet och uppmärksamhet, men sedan har det gamla misstroendet åter vaknat och öfvergått nästan till afundsjuka. Jag arbetar för dem som ej kunna arbeta sjelfva, och följden är att jag lefver för mig sjelf; men, miss Calverton, detta är ej af sjelfviskhet.? ?Nej, sir, det var ej heller min mening. Ni är den siste som skulle kunna...? ?Ah! smickra mig ej — jag tycker mest om hårda ord — jag är bäst van vid dem! Säg att jag är sjelfvisk — ni har kanske rält. Säg att jag är envis och häftig — ni har bestämdt rätt, jag båller sjelf med er derom.? Han upptog åter gravernålen, medan han talade och Bessy skyndade sig att säga: Jag bar ej ännu talat om mig sjelt, sir.? Är det för att tala om er sjelf som ni vågar trotsa ett-sädantrytande lejon som jag 2? Ja, jag ville tala Om utgifterna för mitt vistande här och om betalningen derför.? Plåga mig ej med penningeaffärer ; jag hör ju ej talas om något annat på hela dagen.? Men jag vill ej förorsaka er några utgif(er, mr Speckland, det är ju naturligt. Jag är dessutom försedd med penningar.? 7 Behåll dem, om ni är klok. Och hoppas kunna förtjena något med milt arbete; hvilket tillika med...? Ef familj mottog gästfritt min bror, och jag vill icke ...? Men sir ...? ?Jag vill icke! utropade Hugo med en häfighet som nästan skrämde Bessy; och här ir min vilja lag, det måste miss Calverton