Aftonbladet – 1 maj 1862, sida 2

påtar, särdeles sådana som befara affägsna och nindre betydande vattendrag till befälhafvare intagits personer, hvilka hvarken enligt S 18 . nämnda kongl. förordning eller enligt kongl. i cungörelsen den 22 November 1855 varit -dertill i behörige, hvartill orsaken vore att söka dels i; svårigheten att i aflägsna landsorter finna till sådana platser fullt kompetenta personer, och lels i den högre aflöning, hvarpå personer, som iro behörige att föra äfven de största passager I rareångfartyg, kunna göra anspråk, och hvilken flera fall skulle medtaga alltför stor del af den: behållning egarne till de mindre ångbåtarne annars hade att påräkna. Då nu emellertid, om åberopade stadgande komme att strängt tillämpas, deraf skulle blifva en följd att många personer, hvilka hittills utan författningsenlig behörighet, men ofta på ett fullt tillfredsställande sätt, under längre tider fört befäl å mindre ångbåtar, blefve, åtminstone för den närmaste framiden, satta i förlägenhet för utväg till bergning för sig och sina familjer, samt i sådant fall resorna med åtskilliga af dessa ångbåtar måhända måste upphöra, till skada för de särskilda orternas rörelse, hafva komiterade, på grund häraf och då, enligt deras åsigt, någon synnerlig våda icke skulle uppstå för passagerarne oim på mindre, öppna eller halfdäckade ångbåtar cller s. k. ångslupar, hvilka ieke torde kunna användas utan på obetydligare farvatten, der något verkligt sjömanskap icke erfordras, befälet anförtros åt Pe som väl icke uppfyllt de för ångfartygsbefälhafvare i allmänhet föreskrifna vilkor, men äro välfrejdade, nyktra och ordentliga samt besitta vana vid mindre farkosters manövrering och i öfrigt ega för sådan befattning erforderlig praktisk duglighet, hemställt, att ett förklarande i nämnda syfte måtte varda meddeladt: Då EK. M:t den 25 sistlidne månad låtit detta ärende sig föredragas, har K. M:t, som ansett särskilda bestämmelser i förevarande fråga företrädesvis behöfliga för sjökommunikationerna inom Stockholms stad och dess grannskap, funnit godt förordna, att tillsvidare och intilldess ny allmän författning i ämnet varder utfärdad, rättighet att föra befäl å öppna eller halfdäckade s. k. ångslupar må medgifvas välfrejdad person, som med ett ordentligt och nyktert uppförande förenar sjövana samt för en sådan befattning eljest. erforderlig praktisk duglighet, äfven om han icke, enligt 8 18 i kongl. förordningen den 16 Nov. 1849 och kongl: kungörelsen den 22 Nov. 1855, är behörig att till befälhafvare å ångfartyg i allmänhet antagas; under förbehåll likväl att, innan befälet öfvertages, öfverståthållareembetet skall, efter pröfning af företedda intyg om sådan persons lämplighet, tillståndsbref förhonom utfärda, äfvensom att, derest den antagne befälhafvaren befinnes icke vara för befattningen lämplig, han derifrån må kunna af bemälda embete skiljas. — Från Norrköpins har den -sorgliga underrättelsen ingått, att föreståndaren för dervarande Lyceum och utgifvaren at tidningen Svenska Arbetaren, mag. Starbäck, derstädes aflidit. Mag. Starbäck, som var känd sårom en skicklig skolman, hade dessutom utvecklat en ganska vacker litterär verksamhet ej blott såsom utgifvare af den nämnda tidningen, utan ä!ven som lycklig författare på det historiska gebitet. Norrköpings samhälle förlorar äfven i honom en af sina med ?public spirit? mest utrustade män, som isynnerhet om dess nybildade skarpskytteförening inlagt sto:a förtjenster. Hr Starbäck var vid sin död endast 37 å gammal.