fattigdom; men som ej klagade, här var arbetsamhet som ej tröttnade, här emottogos nöd och olyekor med tålamod, och här uppsöktes äfven under de hårdaste pröfningar någon orsak till tacksamhet samt till from undergifvenhet för en högre makts styrelse och räd. Inöm en vecka togo Bessys tankar sin fordna riktning; de värmde hennes hjerta samt lärde henne älska den gamla vårdarinnan. Deras hvardagslif var tyst och enformigt och kunde utan skada varit litet gladare, tyckte Bessy; men man hade just ej tid med något annat än arbete, och mrs essinger, som var lika allvarlig som gudfruktig, såg noga efter att Bessy ej lemnade synålen lång hvila. Under heladenna vecka nämde Bessy ingenting om sin fordna vänskap för Stephen Speckland; hon hade tyckt fig märka att han och hans familj ej tillhörde mrs Wessingers gunstlingar, och hon vär alltför angelägen att vinna den gamla fruns tillgifvenhet, för att vilja säga något som kunde misshaga henne. Bessy hade ett varmt och kärleksfullt hjerta, men hittills -hade hon alltid fått lägga band på sina känslor. Såväli Aberogwin som Whitechapel hade all slags vänlighet ansetts för en ctillbörlig svaghet, och Bessy var ej van vid goda ord: Således fästade kon sig snart vid mrs Wessinger, ehuru denna mindre visade sin ökade vänskap i ord än i sätt. Mr Parslow syntes gj till på hela veckan; han var mycket sysselsatt,, och på lördagsaftonen skref han blott ett par rader föratt fråga om: allt stod väl till, hvarpå mrs Wessinger syarademed en biljett, deruti Bessy tillade ett postskriptum. Mrs Wessinger hyrde blott ett rum, det hvari Bessy infördes af mr Parslow på den minnesvärda aftonen, då hon lemnade: sitt