Aftonbladet – 29 april 1862, sida 2

ing, med påfvens sanktion och alla de påfiga myndigheternas nästan öppna samtycke, nen, såsom det synes sannolikt, till trots för le franska truppernas motverkan. Dessa örehafvanden få ej förliknas med en landsörvist monarks tappra bemödanden att med åld återvinna sina förfäders tron. De äro lott och bart hämdfulla grymheter af en illintetgjord man för att draga lidarden öfer hans upproriska undersåter, för att plunIra, bränna och mörda på områden, som fkastat sin trohet, samt att göra, stadganlet af fred. och lycka så svårt som möjligt ör den regering, som -efterträdthonom. frans H bryter ej in i sitt fordna. konungaike i spetsen för en beväpnad styrka: han kickar helt enkelt öfver gränserna röfvarevand, bestående af de värsta skurkar, som unna uppletas i Rom, och hvilka till större lelen äro utländningar och benägna att för oetalning åtaga sig hvad som helst och begå ivilka brott som helst. Dessa män åtföljas ofta af prester och anföras at bekanta brottsingar. De ådagalägga synnerlig grymhet not soldater och medlemmar af polisen, vilka de ej blott mörda, utan fasansfullt stympa, ja till och med bränna: till sdöds. Mir Bonham meddelar. en luttrad berättelse af ett. ögonvittne, hvilken, jemte åtskilliga edra oskyldiga resande, blef gripen, bunden, afklädd och plundradaf ett band af dessa skurkar under Croceos och Schiavones befäl. En gammal sergeant vid den kongl. armån blef utan alla omständigheter skjuten, och en poliskonstapel, som åtföljde sällskaet, lagd på en hög af ris och lefvande ränd.. Stråtröfrarne, som begå dessa dåd, oå derpå tillbaka öfver gränsen och bli, såsom hr Layard försäkrar, mottagna, tackas, belönas och dekoreras af den ovärdiga monark, som sände ut dem till deras bofaktiga bedrifter. Naturligtvis framkalla dessa grymheter djupt hat och sträng vedergällning från nationalgardets och de italienska truppernas sida, ehuru mån med glädje finner, att de svåraste beskyllningarne mot dem icke kunna. bevisas. Om; de kunde det, skulle vi ändock vara böjda för att skrifva dem på de ursprungliga anrgriparnes räkning. Det är klart, ait ett sådant beteende skulle fullkomligt rättfärdiga och slutligen måste leda till direkta fiendtligheter mot hofvet i Rom. Mycket kan förlåtas en-landsförvisad konung ; många förtviflade försök af honom att återtaga sin ställning kan man vänta sig; mången samvetslösvåldsbragd kan man halka öfver utan klander. Ingen skulle med stränghet tadla betydliga dårskaper och några grymheter. Det är också rätt och klokt alt tåla mycket, heldre än att göra ringaste intrång i den heliga asylrätten. Men af ingen makt kan man begära, att.den skall fördraga, att en flykting tillåtes begagna den helgedom, som skyddar honom, till en fästning, hvarifrån han organiserar och utsänder roflystna och mordiska band mot sin fiende. Den protege, som begår sådana gerningar, förverkar sitt. anspråk på fristad. Den beskyddare, som uppmuntrar eller understödjer honom, förverkar sin rätt att .beskydda; ty då han gör så, begår han handlingar af direkt och obestridlig fiendskap: Det land, som mottager. en flykting i sitt sköte, åtager sig derigenom stillatigande att hålla uppsigt öfver honom så väl som att beskydda honom: När de franska bourbonerna i fordna da ar sökte en fristad på Englands stränder, understödde engelsmännen dem iese i att inbryta i och skada re: publiken, förr än de sjelfva voro i öppet krig med Frankrike. När Louis Napoleon klagade öfvery alt de flyktingar, som begifvit sig till England; begagnade sig af sin säkra ställning för att smida höp komplotter och organisera. sig mot honom, medgåfvo engelsmännen att han var berättigad att göra föreställningar, men invände att de sjelfva skulle hålla de anklagade i tygeln. Påfven hvarken håller uppsigt öfver sin gästs stråtröfvare eller lägger några hinder i vägen för dem. Tvärlom är det fullkomligt väl bekant, att han ochhans ministrar gynna och erkänna deras planer... Det är således föga tvifvel underkastadt, att Victor Emanuel enligt erkänd folkrätt har en tydlig casus belli mot hofvet i Rom, så väl som att menskligheten har en ny förebråelse att göra det. ; Den andra punkten, som bevisats af hrr Gladstone och.Layard, är, att oaktadt alla dessa oupphörliga och tröttande grymheter, oaktadt alla de månglaldiga svårigheter och olägenheter, som äro oskiljaktiga från ett ombyte af regering och nästan. ett krigstillstånd, gå både de neapolitanska staterna och de som fordom: utgjorde en del af det romerska riket hastigt framåt i alla elementer af socialt välbefinnande. Uppfostran, fordom motarbetad eller försummad, har ta git ett utomordevtligt stort steg framåt. Nya skolor och gymnasier. ha blifvit öppnade al. lestädes; kommunerna ha frikostigt bidragit till deras: underhåll; och befolkningen har ifrigt strömmat till för att draga fördel af de tillfällen som sålunda erbjudas dem. Energi tyckes ha intagit tförsoffningens plats; vägar och jernvägar äro under anläggning på alla håll för att sysselsätta folket och lägga grund till framtida rikedom. I Neapel, i Calabrien och på Sicilien ensamt ha många millioner francs blifvit anslagna för detta ändamål och användas nu. Domrarne ha blifvit oafsättliga och jury införd. Fängelserna äro jemförelsevis toma, dels derföre att brotten förminskats, dels — kanske förnämligast — derföre att nu alla ankla