hade hon mött sin far: i lifvets djupaste töcken ville hon nu skiljas från honom och bedja Gud om beskydd på sin enshga vandring. En halftimma hade knappt förflutit. innan Lotty hostade dernere, och Bessy stack med darrande hand brefvet genom dörrspringan. Det första steget varredan taget, och hennes beslutsamhet ökades. nu medi hvarje ögonblick, såsom Lotty också förutspått. Klockan slog två och mrs Calverton ia-; trädde med Bessys middag. Den värda fruni gick med ännu osäkrare steg än på morgagen, och var nu i ett helt annat lynne; änidå. i Mär är din middag4, sade hon i en ton som var allt annat än vänlig; din far sä-; ger att du mår bäst häruppe, ty han kan ej låta bli att förarga sig, om han får se dig. Inte för att man frågar derefter, men trettio pund är en stor summa att förlora så der, och han blir kanske värre än vanligt. Så håll dig undan, lär dig den der visan, och låt den gamle björnen brumma så mycket han vill. : Mrs Calverton raglade ut igen, efter ett eller par misslyckade försök att komma rakt på dörren, och Bessy kände en verklig lättnad när hon hörde att stjufmodren helbregda kommit ned för trappan. Bess hade ingen Just att äta, utan satte sin tallrik orörd på golfvet utanför dörren, der den blef ett välkommet byte för den lurfviga hunden, som fem år förut nafsade henne i hälarne. Tiden skred fram, och Bessy betraktade oroligt de mörka molnen, som all blefvo . trare, då aftonen började sänka s : öfver den trånga gatan, till dess gasen småningom tändes. Slutligen hörde hon tunga steg i trappen och med en oredig känsla af tasa. rusade hon till dörren och vred om nyckeln i låset. Hon hade ej styrka att sc sin far; hans blickar skulle isa hennes hjerta, och han skulle kanske skrämma henne att med ord eller utseende förråda sin hemlighet. Hollah! öppna dörren. Det här duger inte med mig!4 och den hederlige Dicks