Aftonbladet – 26 april 1862, sida 3

mer honom, i alla fallX, svarade denna underliga flicka, toch nu måste jag gå ned. Kanhända jag läser någon gång i din bibel — seså ! Hon öppnace dörren, men vände om och hviskade: Om en halftimma hör du mig hosta, dernere. Stick brefvet i den stora springan under dörren, men öppna den ej på nåvot vilkor. Bränn upp de här papperslapparne, samla dina kläder tillhopa — ju mindre dess bättre — och bered dig på ett anfall af hosta dernera, så fort det blir mörkt, eller något sednare. Förstår du mig?4 Ja.x Jag kommer upp igen, så, låt bli att bråka nu. Gör dig färdig, och ändra ej ditt beslut. Tänk öfver alltsammans än en gång, så blir du modigare. Ännu en osanning måste jag säga; men här i huset blomstra osanningar förträffligt, man kan ej lefva dem förutan. Du håller nu på att lära den der sängen, förstår du. Farväl. Lotty gick, och sedan Bessy i hast skrif vit ett bref till mr Parslow, började hon som systern bedt henne att ännu en gång öfvertänka saken. Hon kände sig också verkli-gen, bättre till mods derefter, och ur den mörka natten omkring henne höjde sig ljusa och glada tankar, på ett lif af arbete och redlighet. Hon skulle säkert sakna Lotty bra mycket, men de kunde väl mötas framdeles, och det kunde komma en tid då hon kanhända, i sin ordning skulle vara Lotty nyttig och rädda henne. Hon fasthöll denna förhoppning, ty den gaf henne mod satt möta de stormiga vågor som nu gingo så högt, och dolde löftets land för hennes blickar. Hon tänkte rysande på sin far; han hade varit så hård och kall emot hen.e, han hade ej med ett enda småleende försökt uppmuntra hennes barnsliga kärlek. Han hade ej varit som en far, ej behandlat henne som en dotter; hon måste anse honom i all hans ymma sjelfviskhet, hans brist på redlighet, änslighet och heder, som sin största fiende. Hon var tvungen att fly — hennes enda hopp låg i flykten från de okända faror som hotade henne. I töcknen bland bergen