Aftonbladet – 26 april 1862, sida 2

drig sett sin syster sådan; hon var blek och vred händerna spasmodiskt. Innan du kom, brydde jag mig ej om huru de handterade mig, och då du kom, så bjöd jag till att icke tänka på att du skulle behandlas på samma sätt; jag försökte att inte bry mig om dig, utan gå min väg för mig och låta dig gå din. Men Bessy, mitt hjerta veknade ändå, ty du var ju min syster, du var af samma blod som jag, och du talade ej vid mig på samma sätt som de andra, du tänkte bättre om mig än a!la andra. Du bad mig om hjelp ibland, och du höll utåf mig — mig som från min födelsestund ej ens hade en hund, som brydde sig om mig. Nåväl, jag stridde emot dig, men du smög dig in i mitt hjerta ändå, du ställde dig emellan mig och mina onda tankar, du tvang mig att än dem, fast jag så bjöd till att låta bli. Slutligen blef jag afundsjuk och sjelfvisk, och jag tänkte: fHon må gerna stanna qvar här — jag håller af henne på mitt sätt och hon gör lifvet drägligare för mig — hon må stanna här, och sjunka lika djupt som jag. Jag skall åtminstone ej vara så ensam ! 0, Lotty ! Afbryt 0 ej, säger jag dig. Du kan inte tala och höra på mig på samma gång. Jag har mycket att säga och knappt om tid. Nu har jag andra tankar, från i dag är jag förändrad; Gud allena vet om jag blir bättre eller sämre — kanske bättre, ty jag tror väl att jag dör, när du kommer härifrån. tKommer härifrån ? ln har tänkt mycket derpå, och jag är viss på att det bästa som kan hända dig är att komma härifrån. Om du äfven skulle blifva mycket olycklig, så kan du aldrig råka värre ut än här. Således, Bessy, skola vi båda taga afsked af hvarandra, och med Guds bjelp, aldrig mera träffas i detta lifvet. ; SBäg icke så, Lotty! Låt mig hellre stanna här och dela ditt öde. Å Mitt öde!4 sade Lotty rysande. -Nej. Men hvad kan jag göra, hvart skall jag taga vägen? 4 ; 4 Jag har tänkt på allt och gjort upp mina