Aftonbladet – 25 april 1862, sida 3

Presthat, kärlek, stränga omdömen. (Ur Göteborgs Handelstidning.) Ingen torde väl hos en menniska kunna pegära en fullkomligare kärlek än hos Jesus Kristus. I så fall måste medgifvas, att bitterhet kan vara uttryck at kärlek (2). Billigtvis kan väl ej nekas att det är kärlek, som uttalar sig ide evigt minnesvärda, bittra omdömen Jesus fällde öfver statsreligionens tjenstemän hos judarne — omdömen tillämp: liga hvar Lelst det finnes eller funnits en kast, en klass, ett stånd af tjenstemän med uppgift att för statens räkning -(för riket at denna verlden?) hos folket afskära hvarje afvikelse från en viss, af menniskor en gång fastställd tolkning af Guds uppenbarelse för menniskan. Detta afskärande har fordrat, har, användt fängelse, pinbänk, böter, landsförvisning, eld och svärd. Men mot Gudagnistan äro i längden okunnighetens, listens och det ovisa nitets hinder vanmäktiga. Fri skall religionen en gång, under frånvaro af tvång, bevisa sin sjelfständiga, inneboende kraft och höghet, sitt gudomliga ursprung. Det var icke mindre genom statens prester Jesus dömdes att: korslästas, än Sokrates att tömma giftbägaren, den förre såsom den der hädat Gud, den sednare gudarne. Siisom protestant i dess sanna bemärkelse eger man rättighet ransaka skrifterna och uttala de åsigter, till hvilka man kommit. — Det dröjer, innan i vidsträcktare mån den tid varder kommande, då man skall tillbedja Fadren hvyarken i Jerusalem eller på berget Garitzim, utan rtta tillbedjare skola tillbedja i anda och sanning — detdröjer, inaan intet rum blir ansedt mindre heligt än ett annat, ingen dag mindre helig än en annan, ingen menniska mindre skyldig än en annan att vara en ljusets tjenare, ati vara prest o. 8. v. Det dröjer, det måste dröja, och ljusets vänner böra med vis nitälskan begagna de lämpligaste medel -— de enklaste äro de säkraste — nemligen utveckla, föra mot det sanna målet de menniskostadgar och inrättningar vi ärfti ofvannämnda afseende. Men må man djupt minnas och, der tjenligt är, tillämpa Jesu omdöme öfver statsky:kans prester hos judarne. ?På Mosis 1) stol sitta de kriftlärde och de fariser. De binda tunga och odrägliga bördor tillsammans och lägga menniskorna på axlarne 27. ?Ve eder skriftlärde och fariser; I skrymtare, som tillsluten himmelriket för -menniskorna: I gån icke der sjelfva in, och dem som in vilja, tillstädjen I icke att ingå?. Ve eder skriftlärde och fariser; I skrymtare, som faren omkring vatten och land; att I skolen göra en proselyt, och när han gjord är, gören I honom till ett helvetes barn, dubbelt mer än I sjelfve ären 3)4; Ve eder lagkloke; ty I hafven nyckeln till förståndet; sjelfve gån Tintetin, och förvägren dem, som ingå vilja. e skriftlärdeoch fariser sitta gerna främst vid gästabuden och i. synagogorna; och vilja gerna varda helsade på torgen; och heta af menniskorna Rabbi, Rabbi. Men I (Jesu lärjungar och föfkunnåre af hans lära) skolen icke låta kalla eder Babbi; ty en är eder mästare, Kristus, och 1 ären alle bröder. Och I skolen ingen Fader kalla 1) Hos oss påfvens. 2) Kyrkomöten hållas, beslut fattas och läggas på folket, utan att lekmän deltagit i besli ten. Hvems är felet, om det qvarstår laga i religiöst hänseende, vid: hvilkas tilläm ande till och med endast få bland presterna hafva panna att trotsa ällmänna meningen! i 3) Finnas grundade anledningar till några Jem : förelser?