Aftonbladet – 25 april 1862, sida 3

gorna äro utmärkt väl arbetade och smak. fulla. Dessa beundransvärda vapen äro hvassa som rakknifvar. De fästa dem vid sina gördlar med silkessnören, lika dem, som qvarhäålla hufvudbonaderna på hufvudet. Hvarje förnäm man är beväpnad med två sablar, den ena nära 1Y, fot, den andra om: kring 3 fot lång; den sistnämnda begagnas blott vid stora högtidligheter. Efter audiensen hade ambassadens chel inbjudit de fransmän, som voro dem följaktiga till Tuilerierna, på en middag efter japanskt bruk. Bland annat serverades rå isk, ett slags flundra, skuren i små stycken; alla gästerna måste taga för sig och äta. Somliga af dem påstås ha funnit denna japanska rätt temligen smaklig, isynnerhet som den gjordes aptitligare genom en mycket kryddad sås. Japaneserna åto nästan med glupskhet af denna råa fisk. Två ofantliga fat deraf ströko med. De blandade fisken med i vatten kokadt ris och förde den behändigt till munnen med två små elfenbenspinnar, hvilka gjorde tjenst såsom gafflar. De åto för öfrigt mycket af alla rätterna, hvilka voro utsökta och läckra, samt drucko synnerligen begärligt de bästa viner som hotellets källare hade ätt bjuda på. Under hela måltiden drucko de en oerhörd qvan titet varmt vatten, hvilket, enligt deras försäkran, skulle befordra matsmältningen. Vid desserten föreslog ambassaden3 chef kejsar Napoleons skål, hvilketi besvarades med-en skål för kejsaren i Japan. Efter middagen utdelades åt gästerna solfjädrar och små vackra japaneka pipor. Gästabudet fortfor till mycket sent, och under hela tiden rökte ambaesadens medlemwar och drucko spirituösa drycker; åtskilliga buteljer tömdes, utan att japaneserna derföre upphörde att bibehålla sitt högtidliga allvar och fin värdighet, hvilket väckte allmän förvåning. Då de snöto sig, begagnade de sig af pappersstycken, som voro nära en fot i fyrkant: e buro dessa i beredskap i en ficka och stoppade ned dem i en annan, när de begagnat dem. Medlemmarne af ambassaden bada flera gånger om dagen; de tyckas vara mycket känsliga för luften, hvilket icke är att undra på, då man besinnar huru de äro klädda. På hjessah ha de en ungefär tre tum bred rakad bena; deras hår är svart och uppfäst å la chinoise samt flätadt till en piska; de ha obetydlig skäggväxt och raka bort skäget. g En afton bivistade de japanska ambassadörerna och deras svit representationen på Cirque Napolton, dit de blifvit bjudna. En estrad, klädd med rödt sammet, hade blifvit uppförd ungefär midt i salongen för deras räkning, och ett rum, som stod i förbindelse med estraden, hade blifvit stäldt till deras disposition, för att der tillbringa mellanakferna. Anda från representationens början uttryckte ambassadörerna och deras svit sin stora belåtenhet med denna teater, hvilken de funno oändligt mycket mera intressant än operant, oaktadt det i deras hem: land, och särskildt i Yeddo, finnes skådespel af detta slag. De tycktes blott förundra sig öfver, att qvinnor uppträdde, ty på Japan är det ej tillåtet för det täcka könet att spela någon roll vid dramatiska eller andra representationer. t Under mellanakterna talade japaneserna om de vackra arbeten som de förut på dagen betraktat i den kejserliga porslinsfabriken. De tycktes vara mycket förvånade öfver, att fransmännen uppnått en så stor fulländning i porslinsfabrikationen, men försäkrade, att det fanns flera slags färger m. m., som de begagnade och fransmännen icke kände till. ast Åsnen