Aftonbladet – 23 april 1862, sida 3

1:0 At trädgårdar och humlegardar bilda el! särskild afdelning med cirka 50 procent högr värde än åker. ärmed kunna vi icke förklar oss öfverensstämma; ty trädgårdar Båväl son humlegårdar kunna genom vanskötsel lättelige: nedsjunka till allenast det värde, hvilket dera ursprungliga naturliga beskaffenhet äver dem och endast hvad menniskans egennytta eller van vård icke förmår öd a bör bufva antagli; säkerhet i en hypoteksförening. 2:0 Att antagandet at blott 4 klasser för åke är för litet, och att, då med afseende på den ingen närmare bestämning är gjord, ett förstor spelrum lemnas för värderingsmännens subjek tiva omdöme. 3:o Att värdena å första klassernas ängsmarl äro för lågt värderade; ty det finnes ängar mer: värda än bästa klassens åker, och här uppgå första klassens äng endast till cirka , af de för åkern åsatta värde. De i denna kritik uttalade åsigter, positivt an vända, föra af sig sjelfva till följande utkast som i sina grunddrag återfinnes i de flesta hy poteksfäreningars värderingsreglementen och det väsentligaste öfverensstämmer med den fö Gotlands hypoteksförening projekterade värde ringsstadga. Vi göra derjemte den anmärknin gen, att de deruti upptagna siffror hufvudsakli gen äro afsedda för Gotland, och att de för sir tillämpning på andra provinsers olika förhållan den utan tvifvel tarfva modifikationer. Förslag till stadga för värdering af fastighet. för hvilken inträde sökes i svensk hypoteksförening. Genom sådan värdering bör utredas: 1:o Egendomens belägenhet, natur, hemman: tal och iordrymd, den sednare särskildt för åker. äng, odlingsmark och afrösningsjord, enligt be. höriga handlingar. 2:0 Jordens naturliga godhet och brukbarhet med afseende å läge och alla sorter impedimenta jemte beskaflenheten af derå använd eller tilllämplig kultur. 3:o Värdet af åker, äng, odlingsmark m. m., beräknadt per tunnland samt enligt nedan bestämda grunder. De delar af egendomen, som ej finnas uti landtmäterihandlingarne till rymden särskildt upptagna, skola i sådant afseende at värderingsmännen uppgifvas sålunda, att de upptaga snarare en mindre än en större rymd än som deraf möjligen kan förefinnas. 4:o Dess allmänna kommunala och enskilda onera ihvartill äfven måste hänföras afsöndring af jord på viss tid) satta i penningevärde. 5:o-Bygsnader, växande skog samt verk, inrättningar och särskilda herrligheter, tillhörande egendomen, med undantag af sjötång och fiskvatten, få ej såsom hypotek anses och derföre ej heller af förrättningsmännen såsom sådant värderas; men om detsamma, i mån af beskaffenhet och läge, medför ständig förmån för egendomen, böra dylika fastighetstillhörigheter i värderingsinstrumentet upptagas och i förbemälte hänseenden beskrifvas; äfvensom, beträffande byggnader, dem möjligen åsatta försäkringsvärden, jemte vilkoren, bvyaremot dessa utgå, antecknas. 6:o Hufvudsakliga vilkoren, hvarunder tillät. ventyrs hela eller någon del af egendomen blifvit i annor mans bruk och nyttjande öfverlåten. Till ett, såvidt ske kan, säkert bedömande af jordens rätta värde, enligt ofvan upptagna förhållanden bör I. Aker indelas i följande klasser: 1:o Svartmylla af minst 8 tums djup på alf af lermergel, med godt läge och fall, fri från sten som hindrar brukningen, som lemnar säkra rika hveteoch kornskördar, till ett värde pr qvadratref af 54 rdr rmt. 2:0o Lermylla eller mindre djup svartmylla, som i afseende på alf, läge eller fall icke uppfyller första klassens fordringar, men som likväl lemnar temligen säkra hveteoch kornskördar, till ett värde af 45 rdr. 3:0 Lerjord, styfvare eller med högländt läge, äfvensom rik och bördig sandmylla med god alf, hvilken sednare lemnar säkra rågoch temligen säkra kornskördar, till ett värde af 36 rdr. 4:0 Kall eller våt lersamt temligen god sandmylla på icke ofördelaktig alf, hvilken kan förbättras genom inom gårdens område befintlig mergel, dyjord m. m, till ett värde 27 rdr rmt. 5:0 Mager lera (pinnlera) , sandmylla eller god rusmylla med mindre godt läge, gifvande medelmåttiga rågoch potatesskördar, äfvensom myrjord af högst 1 iots djup på god alf samt väl afdikad, odlad och genom alfvens sammanblandning förbättrad, till ett värde af 18 rdr rmt. 6:0 Mindre god grusmylla och sämre sandjord, som endast förmår frambringa svagare skördar af råg och potates, äfvensom myrjor af högst en fots djup på god alf samt väl afdikad, men i genom uppblandning med alfven förbättrad, till ett värde af 9 rdr, allt rmt. Jord som är af sämre beskaffenhet än att den skulle kunna hänföras till 6:te klassen, eller der finnes på 1 qvarters djup, värderas icke som ker. . Skulle i följd af jordens beståndsdelar, åkerns större eller mindre sväårbrukthet, bättre eller sämre kulturtillstånd, mer eller mindre fördelaktigt fall, läge eller alf, samt tillfälle att genom mergel eller dyjord förbättra densamma, värderingsmännen anse den icke kunna bestämdt hänföras till någon af ofvan uppgifna klasser, så ega de rättighet att gifva den en plats emellan dessa, då värdet beräknas derefter. IH. Äng. All äng, som är tjenlig till odling, kan värdevas på två sätt: Antingen som åker, likväl med atlrag af odlingskostnaderna samt 10 procent af Aterstående värdet, detta i anseende till nyodings mera ovissa afkastning; eller enligt dess afsastning i hö, och detta beräknas, med fästadt ifseende på ängarnes större eller mindre lätthet att afberga, till högst 20 öre pr 18 för godt nårdvallshö, 15 öre pr 18 för medelmåttigt och 0 öre pr 18 för sämre hö. Penna afkastning kapitaliseras efter 5 procents ränta. Äng, icke tjenlig till odling, värderas naturigtvis efter detsednare alternativet. II. Odlingsmark. Odlingsmark kan värderas på två sätt: AntinJen som åker, likväl med afdrag af odlingsköstnaden samt 20 procent af återstående värdet, letta i anseende till nyodlings mera ovissa afkastning; eler ock som betesmark, efter antalet af le kreatur, som den anses kunna föda, samt efer betets godhet; kunnande bete för ett större kreatur uppskattas från 3 till 10 rdr rmt och för ett får från 75 öre till I rdr 50 öre. Denna afkastning kapitaliseras efter 5 procents ränta. IV. AÅfrösningsjord.