Aftonbladet – 23 april 1862, sida 3

som af h-nom. Det var samma råd som Lotty förut gifvit hennc, och Bess Tyste, ty d.t bäntydde på en jättekraft Los den hederlige Dftk och på ett tyranniskt bruk af denna kraft. Charles Edwin yttrade denna varning med sin vanliga gvällande röst, ungefär som: då en tigga:e släpar sig fram vid ens sida och upprepar sina inbillade lidanden, samt tyckve tilltala stenläggningen på gatan Calverton. ag skulle ej kunnat i så många år lefvat i fred-med honom, Om jag ej undvikit honom, blundat för hans affärer och skött mina egna. Han är alltför stark och stor för att vara tillsammans med och inte låta honom få gå sin egen väg. Du borde hafva vetat allt detta nu, Bessy, och låtit bli att sätta dig emot honom. Jag har gifvit efter och blitvit förtrampad och bespottad, men jag kan lefva i ro och arbeta för mitt uppehälle. Om Bessy sett på honom i detta ögonblick, skulle hon hafva bemärkt en ovanlig förändriog i Charles Edwins drag, ett uttryck af hårdhet. som kom honom att likna den broder han fruktade. Men Bessy tänkte på sin egen framtid, och som hans röst ej förändrades, så märkte hon ej beller sammandragningen af de biuskiga grå ögonbrynen och blixten i de små, likaledes grå ögonen. Jag är icke rädd, sade Bessy. Lotty försökte en gåvg att vara envis, och du ser hvad godt det gjort henne.? uStackars Lotty! cOch om du vill följa en gammal erfaren mans råd, så gif efter. Det är den bästa politiken och fordrar intet studium. Jag säger att det är klokt och jag vet att det är bäst... Hu, så gement kallt!?