Aftonbladet – 22 april 1862, sida 2

den personliga ärelystnaden hos någon högt stående person, att den tvertom betraktas såsom en lifsfråga af hela nationen, hvarom den storartade frivilliga skarpskytterörelsen i vårt land tillräckligt bär vittnesbörd. Det är också öfverflödigt att erinra derom, att den der utomordentliga verksamheten på våra varf blott existerar i Monitörförfattarens fantasi och att man nu endast i Sverge, liksom i andra länder, är betänkt på möjligheten att omorganisera sitt sjöförsvar i enlighet med de lärdomar som de sednäste sjökrigstilldragelserna lemnat. . ke Svenska hationen hyser af gammalt de lifligaste sympatier för den franska, men den kan ke med tillfredssällelse eller med likgiltighet se Frankrikes officiella blad framkomma med skolmästerliga anmärkningar i afseende på våra åtgöranden för möjligheten att bevara vår sjelfständighet och värdighet såsom nation. Det är lika öfverflödigt som det är ogrannlaga att på ett sådant sätt som här sker erinra oss om vår fattigdom. Vi erkänna det gerna, vi upprepa det oupphörligt för oss sjelfva, att vi äre ett fattigt folk, som det höfves attiakttaga sparsamhet och icke täfla med andra nationer i onödig statslyx; men midt i vår fattigdom ha vi dock en långt innerligare kärlek till frihet och oberoende än många rikare folk, och hvem som helst som vill kränka vår sjelfständighet och vår ära, skall snart finna, att vi hvarken sakna mod och kraft eller materiella resurser till vårt försvar. Vi äre för närvarande företrädesvis hänvisade till och sysselsatta med utvecklingen af våra inre hjelpkällor och behöfva dertill fred och lugn, men om de politiska förhållandena utveckla sig så, att våra intressen och vår ära komma på spel, så kan den franska officiella författaren vara öfvertygad derom, att Sverge genast skall veta attintaga sin pPosition?, oberoende af uppmuntringar eller förmaningar både från den ena och andra sidän. FErinringen om de olyckor, som drabbade oss i början af århundradet är så mycket mindre lämplig som de till ganska väsentlig del föranleddes deraf, att Napoleon I lemnade oss i sticket och hänvisade oss till vår arffiendes Sädelmod?. Lika litet som detta gör något intrång på våra sympatier för Frankrike, lika litet vilja och kunna vi tillräkna franska nationen denna förnärmliga Monitörsartikel, mot hvilken vi dock ansett 0ss böra inlägga en protest, då vi finna densimma såsom någonting märkligt reproducerad uti flera europeiska blad.