Aftonbladet – 19 april 1862, sida 3

mera ökat den aktning som fransmännen åtnjuta i landet.4 LITTERATUR-TID NING. Ianehåll: HorAcE MArRRvATs Ett år i Sverige. — Historiska handlingar. — WiJKEANDER, Öfversigt af svenska militärförvaltningen. — G. A. SPARRE, Om åtgärderna för sinnessjukas vård. — Morins Handbok i praktisk mekanik. — Litteraturoch konstnotiser. Horace Marryats One Year in Sweden. Något mer än ett år har förflutit sedan vi gjorde våra läsare bekanta med Horace Marryats resor i Skandinavien, i anledning af hans då nyss utkomna bok om Jutland och de danska öarne4. För några månader sedan har resultatet af hans fortsatta resor, det ofvan nämnda arbetet öfver Sverge lemnat pressen i England, der det blifvit väl mottaget, att döma efter åtskilliga gynnsamma omnämnanden i tidningarnes litteraturöfversigter. Enligt annonser är det nu äfven tillgängligt i svenska bokhandeln, som dertill inom kort lärer komma att tillegna sig minst en öfversättning af detta märkvärdiga arbete, hvilket — om man får tro hr Bonniers annonser — var under öfversältning i Stockholm medan det ännu låg under pressen i London! Har någonsin en författare gjort sig möda med och för sitt arbete, så är det hr Marryat — och ändock nödgas vi påstå att hans arbete visar att han icke gjort det tillräckligt. Ifrån Maj till December har ban oaflåtligt berest södra och mellersta Sverge till och med Dalarne i: alla riktningar, och från December till Maj med akt: ningsvärd ifver fördjupat sig i hundratals källor?. Sedan han derpå i några månader ordnat och retoucherat, lemnar han sina landsmän ett digert verk om 64 tryckta ark med 36 vackra illustrationer, i texten intryckta träsnitt oberäknade — och likväl skulle han ej ha gjort sig tillräcklig möda? Påståendet är visserligen hårdt mot författaren, men rättvist mot hans verk. Ty han har gjort sig för liten möda att på förhand förvärfva den kännedom om vårt språk och vår historia, som varit honom af nöden för att icke ur de mångfaldiga källorna? hemta en mängd oriktigheter och arrangera ganska många historiska kuriosa. I sin bok öfver Danmark berättade hr M. mycket; i Ett år i Sverge? anför han mera. Han erbjuder sina läsare en verkligen förvånande mängd af historiska, biografiska, ar: RT och konsthistoriska notiser, topografiskt fördelade, under det han deremoti denna embarras des richesses? mera sällan får rum med någon af de berättelser från sagans och sägnens område; hvilka ur hans penna framgå i en så be, NA ja, ofta Jut genom sin egendomlighet behaglig gestalt. Författaren liknar sig sjelf vid en chiffonier?, som går landet omkring och samlar upp i sin korg alla intressanta småsaker han kan finnay till och med arkiverna har han på samma sätt besökt, och man träffar i hans arbete ganska många historiska dokumenter, både i utdrag meddelade och fullständigt återgifna. Den första provins, hvarigenom denna egendomliga resebeskrifning för, är Skåne. Bothwells fängelse i Malmö gamla slott fäster först hr M:s uppmärksamhet, men han har dock strax öga för den skånska jordens fruktbarhet, och anmärker att den är nästan för god att bära säd — den borde hellre brukas som trädgård. Om hans blick för ärkitektur kan läsaren döma af den anmärkningen, att Lunds domkyrka blifvit af Brunius restaurerad ?så planlöst, som någonsin jätten Finn kunnat önska, I sinne för konsten ligger författarens starkaste sida, och hans ömhet för våra medeltidsmonumenter förtjenar allt erkännande. Vid berättelsen om huru illa några vackra grafstenar i Wadstena blifvit handterade utbrister han: ?Vore de från ?Stenfolkets? tid, då såge nog fornforskarne efter dem — men från medeltiden! Hvem, i Sverge bryr sig väl om sådant!? Gotland har hr N. berest i sällskap med en dansk artist, som åt honom aftecknat kyrktorn, portaler och dylikt, och mer än fjerdedelen af illustrationerna äro utförda efter dessa originalteckningar. För deras skull vilja vi gerna förlåta författaren en mängd historiska bakvändheter — till och med att han skänkt Carl XI en bror, Gustafs som dog 1711, men, emedan han blifvit katolik, icke ifrågakom vid konungavalet efter Carl XII:s död! När författaren icke exeerperar ur olika tiders historiska och topografiska litteratur, utan gör sina egna anmärkningar och skildrar sjelf, blir hans bok bäst för oss, som känna eller ur andra källor kunna hemta det, som för hans, landsmän måste utgöra bokens hufvudsakliga intresse. Angenämast synes oss derföre, utom Gotland, hans Småland och Wermland, då deremot Bohuslän, Mälaren och Stockholm äro mest snäckaderned historia. dokumenter ock anek