Aftonbladet – 19 april 1862, sida 3

och Monitor ha öfverseglat hvarje tvifvel de ligga redan förtöjda i verkligheten hamn, och det finns icke någon enda men niska som tänker på att sätta John Erics son och Cooper Coles på dårhuset. ?Das war eine grausame Salbe? — dei på James River — die ganze Marine rui nirt auf einmal!? kunna vi nu uropa mer Jakob von Tybe. De flyttbara trämurar med hvilka Themistokles frälsade Grekland med hvilka England gjorde dammar om kring hela verldshatvet, och med hvilka de lilla Danmark afstängde det stora Tysk land — de ha den 8 Mars 1862 fallit i bita för ett enda skott af Merrimac, de he splitt rats till spånor för en salfva af Monitor: två kanoner. Journalisterna, som utbasuna de nyheten i Europa, ha tagit lofven-af ba sunblåsarne utanför Jericho: sex gånger mäste dessa andliga herrar blåsa i sina in strumenter förrän murarne vacklade — hä ramlade de vid första basunstöten. De stackars sjöofficerarne! Dem gör det oss mest ondt om. De ha ju allihop blif. vit så godt som satta på pensionsstat genom detta enda slag. För ögonblicket ha de ej bättre utsigter än roddargummorna när ångbåtsfarten öppnas mellan Skeppsbron och Skeppsholmen. Hvad skall det nu blifva af dem? De stolta dyrbara linieskepp, som de med uppoffring af hela sitt föregående lif ha lärt känna och manövrera, äro nu ej bättre än barnens barkbåtar, och matroserna — det egna folkslag, som befolkade dessa simmande palatser och sprungo som flugor upp och ned i deras konstiga tacklage, de äro för framtiden hänvisade till att segla på potatisskutor och fisksumpar; i en sjödrabbning kan man alls icke vidare använda det slaget folk. Besättningen på ett ör: logsfartyg kommer i framtiden icke att bestå af några hundra sjömän, utan af etttjog smedsgesäller ; i stället för hela officersstyrkan kommer en maskinmästare och hans medbhjelpare, biträdda af ett par artillerister för hvar kanon; i stället för en amiral skickar man ut en ingeniör med flottan, båtsmännen skola snart bli omtalade såsom ett lika spårlöst försvunnet folk som Jomsvikingarne, och hvad en sjöhjelte har varit för slag skall ingen begripa. Tänk bara huru ett sjöslag kommer att taga sig ut i framtiden! Man sticker ett antal: maskinister och maskinarbetare ned i hermetiskt slutna jernmaskiner, så inrättade att under vanliga omständigheter ingen projektil skall kunna fe nomtränga dem samt att de kunna påseglas och öfverseglas utan skada. Efter kapten Coles system, äro dessa framtidsskepp närmast lika en ofantlig sköldpadda med en eller flera vårtor på ryggen; master, segel, taklage, skorstenar och dylika föråldrade saker synas icke till; blott den sluttande ryggen af det 67, tum tjocka jernsköldpaddsskalet sticker upp öfver vattnet, och när slaget skall börja släpper man in så mycket vatten i tingesten att den sjunker nästan ända till vårtorna. Dessa äro naturligtvis ihåliga, och i hvar och en af dem finnas två dråpliga kanoner med sju man till betjening. Dessa kanoner svänges tillika med ke medelst de i undervatteneskeppst dolda ångmaskinerna; de riktas ej som vanligt utan medelst en öfverst i kupolen anbragt apparat, en man sköter alltsammans; han är den enda som ser något af den yttre :verlden. Alla de andra, såväl nere 1 skrofvet som uppe i kupolerna, se hvarken himmel eller haf, vän eller fiende; lyktor äro tända för att de ej skola stupa omkull på hvarandra, och frisk luft pumpas ned till dem för att de ej skola qväfvas; det värsta som kan hända dem är att komma för nära väggen i det ögonblick, då en kula träffar den, ty då svimma de litet; för resten rör dem alls icke hvad som föregår utanför. Aro nu sköldpaddorna lika starka, så skjuta de på hvarandra utan att någondera af dem lider skada; på visst sätt lider dock den mest som skjuter mest, ty hvart skott kostar ett par hundra riksdaler, har deremot den ena motståndaren starkare artilleri eller starkare maskiner än den andra, så kan det måhända vara någon möjlighet att det slutligen lyckas få hål på den svagare; då går den till botten med sina maskinister och sina maskinarbetare. Det är hela historien! När man efter slaget frågar en af deltagarne huru affären gick till, svarar han: hur skulle jag kunna veta det? Såg ni allsicke till fienden? Nej vi hörde bara kanonaden. ?Var ni inte i lifsfara? ?Jo, ett par gånger var jag nära att bli väfd af värme, men jag kom undan med litet näsblod. Det blir en kinkig sak för framtidens romanförfattare och dramaturger att preparera sina sjöbjeltar till novelleller teaterbehof! Och bataljmålarne! Huru många konstnärer ha icke funnit ett herrligt motiv för sin talang på däcket af våra linieskepp! Hvad skall man framdeles göra när akademien för de fria konsterna utsätter till prisämne : Sköldfartyget Midgårdsormen i strid mot 6 preussiska pansarfartyg? — Framtidsmålarne få ju ej annat att teckna än ett antal stora jerngrytor som ligga med botten i vädret och spruta ånga från sidorna. I DANMARK. Det utskott, som haft att behandla regeringens förslag till ny tulltaxa, har afgifvit sitt betänkande. Majoriteten tillstyrker re