Aftonbladet – 19 april 1862, sida 3

storvärk -som samma är den 19 Augusti at Konungen så lyekeligen utfördes. Här författade Konungen sielf så väl sielfva es TER som dett märkvärdiga. Tal, som H. K. M. hölt till Riksens Ständer på Rikssalen den 2. En händelse giorde a åsyna vitne deraf. Då Konungen var sysselsatt med att skrifva, måste jag altid vara på vakt utanför Konungens rum. in dag sedan jag ovanligt länge förrättat en dylik vakt, kom Konungen ut till mig för att hämta frisk luft; straxt derefter saknade H. K. M. sin näsduk, hvilken han befalte mig hämta urrummet, vid inkomsten där fant jag H. K. M. skrifbord öfverhöljt af dess egna handskrifter, och däribland den gamla Regeringsformen. Sedermera märckte-jag att Konungen alla dagar bar ett papper å lifvet emellan lintyget och kläderna, hvileket merendels hvarje afton då Konungen klädde af sig föll på give men uptogs genast och förvarades af Konungen hvarje natt under dess hufvud. Ehuru sorgfälligt detta papper förvarades, blef Konungen dock till sin obeskrifveliga oro förlustig deraf, men lyckligt vis blott på några timmar. Händelsen var följande: under de resor, som denna Sommer så ofta företogs emellan Haga och Ekholmssund, der Hofvet då vistades, roade dett Kenungen som joftnet att bada eller löga si vid den så kallade Calmare Strand belägen emellan Grans och Tibble ästgifvare gårdar. Vid en dylik bad glömde K. M. det ofta nämnde Peppar på stället, och saknade dett eij för än vi hunnit nära till Barkarby. Med synbar oro och bestörtning befalte då Hans Maj:t mig att rida tillbaka för att npsöka dettsamma. Jag skyndade och var lycklig att finna dett på samma ställe där Kosungen klädt på sig, nyfikenheten kunde eij fresta mig att läsa ett papper, hvars innehåll jag märckte vara en hemlighet, jag återvände med all skyndsamhet till min Konung, som med mycken glädie emottog papperet af min hand. Dett var först efter Revolutionen, som Konungen sade mig att detta papper var det Tal, som H. K. M. hölt till Riksens Ständer på Rikssalen den 21 Augusti 1772. Tisdagsmorgon den 18 flyttade Hans Maj:t från Haga till Staden, i brådskan glömde Konungen sin Portefeuile der alla de vigtige Documenter förvarades, som vid den förestående Revolutionen vore oumbärlige. Vid ankomsten till slottet saknade Hans Maj:t Portefeuillen under den största bestörtning, efter någre minuters förlopp fick jag befallning att rida efter den samma, jag gick för att åtlyda befallningen, men hanticke längre än i Garderoben, då jag blef ropad tillbaka, då Hans Maj:t yttrade, dett han vid närmare eftersinnande fant att dett skulle kunna väcka för mycken uppmärcksamhet, om jag genast återvände till Haga, hvarföre jag blottskulle gå ned i stallet för att affärda en stalldräng till Portefeuillens afhämtande, utan att dervid gifva tillkänna någon inquiettude eller brådska. Befallningen värkstäldes, men vid min återkomst fant je onungens oro och inquiettude större än jag an beskrifva. Jag måste ställa mig der jag på längsta afstånd kunde se stalldrängens återkomst. När jag blef honom varse förvandlades bekymret i glädie ännu mera då Hans Maj:t emottog Portefeuillenaf mig. Konungen, som därefter ville kläda sig, lätt inkalla sin Hårfriseur Papillon, en stund därefter begärte en af LaqueJerne att få tala vid mig, då jag kom i Garderoben, fant jag General Pechlin; dåvarande vice Öfverståthållare i Stockholm, där, hvilcken beiärte få tala vid. Hans Maj:t, denne visit var ika så oväntad som obehagelig, men ärrendet icke obekant för Hans Maj:t, som beredde sig till. Pechlins emottagande på ett för mig. då för momenen nog besynnerligit sätt. Sedan friseuren på befallning var utgången, och Konungen befant sig allena med mig, begynte H. K. M. att nedrifva håret, framdrog dett öfver ögonen och befalte mig pudra mycke, derefter befalte H. K. M. mig. att uti rummet innanför bönerummet draga gardinerne för fönstren, och inhämtade mitt. råd hvar. han borde ställa sig, der dagen minst kunde falla honom i ansigtet. Då först fant jag att desse preparationer syftade derhän att -den sluge mannen icke skulle kunna se om Konungen blef upprörd eller decontenancerad af dess rapport, som angick händelsen med Baron Rudbeck i Christianstad. När alt på sådant sätt var i ordning, fick jag befallning att införa General Pechlin, som emell: n fyra ögon hådde en lång conversation med Konungen. Efter Pechlins bortgång frågade H. K. M. mig om jag på dess ansigte och sinneslugn kunde märcka någon förändring, och då jeppdter VARA IE härtill svarade Neij, yttrade Hans Maj:t blott desse märckvärdige ord: morgondagen blir remarde i Svenska Historien. Denna dagens hänelser äro kände, jag får blott nämna att då Konungen den 19 Augusti om morgonen skulle gå utur sine rum, syntes han rörd och sade till mig med mild upsyn, du fölljer mig i dag kanske för sista gången i min lefnad. Öfversigt af svenska militärförvaltningen jemte grunddragen af den norska, i hvad som rörer krigsmakten till lands. På nådigste befallning utarbetad af Th. Wijkander, generalstabsofficer. , Pris 3 rdr rmt. Detta arbete synes vara ämnadt till och förtjena att blifva en oumbärlig handbok för alla dem som på grund af sin ställning ivom eller utom armån behöfva taga kännedom om dess indelning, dess förvaltnings former samt de i dessa afseenden gällande lagar och förordningar. Den erbjuder dessutom ett rikt förråd af historiska, statistiska och andra uppgifter, af värde för en hvar som intresserar sig för denna vigtiga gren af vår statsförvaltning. — Under titeln Om de åf Svenska staten vidtagna åtgärder för sinnessjukas vård och behandling har grefve G. A. Sparre i broschyrform utgilvit det tal i detta ämne som har den 10 April förlidet år höll vid nedläggandet af presidiet i Vetenskapsakademien. Grefve Sparre ger här en historisk öfverbliek af de åtgärder, som från äldre tider till den närvårande af staten vidtagits för sården af sinnessjuka. Sedär förf. vidrört de gamla ländskapslågarnes stadganden i ämnet, redogör han för de under katolska iden uppkomna Helge Andshusen samt de gillen öckt kloster, söm särskilt afsågo vården om sådana sjuka, Dauvikens grundläggning af Gustaf Wasa genom förflyttning dit af det gåämla Gråmunkeklöstret på Riddarholmen, samt öfvergår slutligen till den nyare tidens åtgöranden bhärutinnan. Det är fribetsfiden som i detta, som i så många andra hänseenden; gifvit uppslaget. 1762 utkom nemligen, till följd af en vid 1756 års riksdag väckt motion, den första allmänna föreskriften -r ämnet, som sedermera tid efter ånnan åtföljts af nya ceh; om ock med små, allt för små steg, ledt till. det-nuRE FET FR KU ONE BIEN SPIRE BY ETT