Aftonbladet – 19 april 1862, sida 2

Article Image
3TOCEHOLM den 19 April. Artilleriet och pansaret. De hvarandra rastlöst jagande uppfinningarne göra frågan om de försvarsanstalter, ) som verkligen lemna utsigt att blifva afnågot gagn, med hvarje: dag alltmera inveck: lad.För ett ögonblick syntes: det, som hade artilleriet blifvit i det närmaste vanmäktigt mot . det pansar, hvarmed man vetat omgifva skepp och flytande batterier af olika slag. Men artilleriet bar gjort en ansträngning, och i dag är förhållandet icke längre detsamma. lramför en kenon, som kan ur slätborradt lopp kasta massiva kulor af 10, tums diameter och 156 :s tyngd, samt stark nog att uthärda 50 :s krutladdning, är, på korta håll, åtminstone det pansar bvarmed det engelska jätteskeppet War rior finnes beklädt, lika litet till skydd som timmerväggen ag ett gammaldags träfartyg. Nyss i England anställda experimenter ha till fullo ådagalagt detta. Medan hela Europa, säger Times, just nu genljuder af förvåning, nästan häpnad öfver de praktiska resultaterna af det stora enviget till sjös mellan Merrimac och Mo nitor, hafva vi i dag att omförmäla ännu vigtigare erfarenhetsrön, hvilka äro raka motsatsen af dem som hemtades af striden vid Hampton Roads. BSistlidne tisdag (den 3 April) företogos några försök vid Shoeburyness med en ny kanon af betydlig storlek och grof kaliber och hvilka med hvarje skott visade, att våra bästa och hittills såsom osårbara ansedda jernpansar genomborrades så att säga lika lätt som de varit af trä. Efter alla våra årbeten och alla våra kostnader; sedan vi skaffat oss de utom all jemförelse vackraste och starkaste jernfregatter, finna vi nu att äfven den bästa af dem kan, då han råkar ut för en sådankanon, lika lätt borras och sänkas som ettsegelfartyg af trä. Denna upptäckt gjordes sistl. tisdags eftermiddag. Under de sednaste två å tre åren hafva krigsdepartementet och amiralitetet täflat med hvarandra, det förra att skapa ett oemotståndligt artilleri och det sednare att bygga osårbara skepp. En oräknelig mängd olika experimenter har för detta ändamål företagits vid. Shoeburyness med skott-taflor af alla möjliga former och kombinationer, af jerny af jern och trä, af jern och kautschu, af jern och ståltråd, af jern och hampa. Hvarenda utmärkt ingeniörs uppfinning far blifvit försökt, och delar af fartyg konstruerats efter de modeller som främmande makter antagit. Äfven Monitors konstruktion har icke undgått regeringens uppmärksamhet. Man har uppställt och beskjutit en sektion deraf och funnit den nästan lika sårbar som trä äfven för våra vanligaste kanoner. Helt nyligen har man, för att icke lemna något oförsökt, af jernvägsskenor, hopfogade på samma sinnrika sätt som Merrimacs pansar, bildat en skott-tafla, som säkerligen kommer att gifva samma resultat som Monitors. Genom alla dessa experimenter har man kommit derhän, att krigsministern bragt till högsta fulländning Armstrongska kanonen, den bästa refflade kammarladdningspjes i verlden, och att amira litetet lyckats skapa icke blött det snabbaste utan äfven det minst sårbara fartyg. Nyligen uppställdes en tafla af 20 fots längd och 10 fots bredd af precist samma materi) alier och styrka som Warriors bredsida och utsattes under en hel dag och en del af den följande för de förfärligaste prof med 68-, 100och 200-pundiga solida kulor, afskjutna en och en eller i salfvor af tre eller sex på en gång, men allt utan verkan.: Taflan blef till och med rödghet pi sina ställen, men ingen projektil trängde igenom. Amiralitetet hade således segrat öfver krigsdepartementet, men segern blef ej långvarig. Vid alla försöken hade man funnit att de gamla 68-pundarne gjorde pansaren större skada än den refflade Armstrongska 110pundaren, hvartill orsaken ansågs vara den j. större krutladdningen och projektilens större lbegynnelsehastighet. Vid de Armstrongska kanonerna är hastigheten 1150 å 1200 fot i sekunden, vid de slätborrade i det närmaste 1600 fot i sekunden eller en fjerdedel större. Men genom luftens motstånd förlorar den sednare efter 500 yards sin oe het såsnabbt, att kulan efter 3000 yards träffar marken, då kulan från den refflade genom sin koniska form och rotatoriska rörelse är i stånd att behå!la större delen af sin begynnelsehastighet, sedan den passerat en sträcka af 7000 yards eller mera. Om båda lossas på en gång, får den. förra i början ett försprång, men vid 700 yards är bådas hastighet densamma, vid 1200 har den refflade försprånget och vid 2500 å 3000 har den andra första gängen träffat marken, medan armstrengarn är midt i sitt lopp och kan slå till med fyra gånger större styrka än 68-pundaren. Men. vid korta distancer måste naturligtvis en massiv kula med större hastighet göra större verkan än en med mindre, i proportion af hastigheten dceh krutladdningen. Man har derföre trott att kanoner af smidt jern med storkaliber och starka nog att uthärda de starkaste laddningar, skulle på nära håll kunna genomtränga äfven de tjockaste jernpansar, hvarmed nåsot fartyg kan våga sig till sjöss, och detta bekräftades också sistlidne tisdag. Sir Wiliam Armstrong hade efter det af honom antagna system förfärdigat en 300-pundare af smidda jernspiraler. Den är omkring 14 fot längd, väger 12 tons och här vid mynninSE STRESS RESOR ERA RN HON UTRETT OG 7 NT —den, som ser allt och styr allt, och ej bjel

19 april 1862, sida 2

Thumbnail