Aftonbladet – 19 april 1862, sida 2

ELISABETII CALVERTON ). tJag var trött vid att lefva, man hade bedragit mig, gjort wig till en usel varelse, slagit mig, spårkåt mig och behandlat mig illa här hemma, och jag var ensam på en bro öfver floden; såg vattnet under mig och — och jåg var förtviflåd !? Ock denme man, Lotty, denne man? Han läste känske mitt beslut i mina ögon, der jag darrande stod vid ledstången,. färäg att sätta det i verket. Han stannade och talade vid thig, och gjorde mig svag och rädd, och narrade mig att gråta. Hvar: före skulle jag sitta och lyssna4till hans. ord och tro på dem, borde jag inte hata honom för det han öfvertåläde mig att återvända till ett lif, som detta?? Nej, nej! cOm det-också: varit en synd cstt dränka sig, så hade det ju blifvit min sista synd. Men att lefyå så här och synda beständigt, och ändå till sluts kasta sig i strömmen. Säg mig då hvari det goda består som jag har att tacka honom för? Har du aldrig sett honom sedan, förr än nu?4 Jo, men han har aldrig sett mig. Jag har mött honom vid alla tider på dagen och på året, jag har mött honom på gator och gårdar och i de mörkaste gränder. Han är prest och har en liten kyrka, ungefär en half mil härifrån; men derpå måtte han iate förtjena rycket, ty han är fattig; s,m en kyrkråtta. Han är en god man, och det går sämre för honom, än för oss! som äro dåliga. Hvar är den rättvise gu4) Se A. B, n:r 67, 68, 70—72, 74—19, 81—83, 87 och 88, :