Aftonbladet – 16 april 1862, sida 3

många år, efter en så lång tystnad hade de till sluts dock tänkt på henne! Ja, sir, jag har ej glömt Aberogwin.? Mr Parslow förmärkte en obetydlig darrning på rösten, då Bessy yttrade dessa ord, och då ar alla de minnen, som detta namn uppkallade, blixtsnabbt ilade förbi hennes själs öga. Hvilken skilnad emellan lifvet här och lifvet der hemma i den stilla boningen bland bergen. ?Ni är ju uppfostrad der, mitt barn, eller hade åtminstone vänner der för fyra eller fem år sedan?? : Bessy fästade sina mörka, forskande ögon åter på främlingen och svarade jakande. Mary Davis har bedt mig framföra en bjertlig helsning från henne och fråga om hon är alldeles glömd?? Bessy rodnade och slog ned ögonen, men i nästa ögonblick uj preste sig hennes lifliga själ emot den förebråelse som låg i dessa ord. Säg Mary Davis, att jag med mera skäl kunde göra den frågan, ehuru jag är tacksam för det hon ändå en gång påminde sig min tillvaro. Helsa henne bjertligt tillbaka och säg att jag befinner mig: väl.? Och att ni ej glömt henne?? Om ni tror att hon sätter värde derpå, så säg henne det.? Det låg så mycken likhet med den äldre systern i detta tvära svar, att mr Parslow ej kunde beherrska sin öfverraskning. — Man vill gerna veta i Aberogwin om ni förändrat er mycket, om ert olika lefnadssätt förmått — förlåt mig, mitt barn, om jag gör er ledsen — förmått förqväfva de frön till det! goda, som utsåddes i ert hjerta.? Döm sjelf, sir.?-Bessy betraktade honom nästan utmanande. ; Tack?, sade han efter några ögonblick, jag hoppas hafva bedömt er rätt.?