Aftonbladet – 16 april 1862, sida 2

MUSIK. Hr Elvers hade i går afton icke blott den tillfredsställelse att-se-sin soirbivistad af ett rätt talrikt auditorium utan äfven attför den precision och den ungdomliga liflighet, hvarmed han föredrog ett par vackra violinpjeser af sina favoritkompositörer, Rode och Kalliwoda, belönas med rikligt bifall jemte framropning efter den Rodeska konserten. I den qvartett för piano, violin, alt och violoncell af Mendelssohn, som utfördes på ett ganska vårdadt sätt, hade man nöjet iakttaga -hofkapellmästaren Normans särdeles berömliga utförande af pianostämman, som i det vackra andantet framförallt är af så god effekt. Utom Kreutzers intressanta qvartett Farväl? förekommo i sångväg A. FE. Lindbladg intagande och om poetisk inspiration vittnande ?Vårsång? samt L.-Pugets hurtiga ?L amour de la patrie sjungna af hr Arnoldson samt Nemorinos och Dulceamaras duett ur Kärleksdrycken, sjungen af hrr Willman och Dahlgren. Såväl dessa sånger som en af violoncellisten hr Söderman komponerad och utförd romans och capriceio för violoncell, samt ett solo för valdhorn, föredraget af hr Svensson, tillvunno sig förtjent erkännande. Ett arbete, som nyligen lemnat musik: pressen och som torde förtjena att allmännare uppmärksammas, är utan tvifvel det häfte af ?Rytmiska -tonskalor i åtta serier för piano?, som direktör Sillen efter en tugoärig erfarenhet utgifvit, och hvars änamål är uppöfvandet på kortare tid af tåktkänslan i förening med den tekniska färdigheten samt derjemte väckandet och stärkandet af sinnet för tonart. Författaren yttrar i sitt förord :Då man söker göra sig reda för hvad man i första rummet har att utveckla hos pianoeleven, så skall man finna, att det är taktsinnet, såsom regulator för fingermekaniken. Detta hvilar på den enkla sanningen, att det är sinnet för rytmens symetri, som leder fingrarnes rörelser, och icke tvärtom. Nätvarande rytmiska tonskalor äro så inrättade,